Så här får du ut mesta möjliga av dina betesmarker
Som hästägare är kvaliteten och mängden gräs på betena avgörande för både hästens hälsa och din ekonomi.
0
0
Många hästägare upplever någon gång att deras häst verkar konstant hungrig.
Den kanske står vid grinden, letar efter mer foder, äter olämpliga saker som gräsrötter, sand, giftiga växter eller gnager på boxdörren. Hästen kan också verka orolig i boxen mellan utfodringarna, eller bli aggressiv vid fodring. Men vad betyder det egentligen när en häst verkar “konstant hungrig” – och är det alltid ett tecken på att den saknar något?
För att förstå detta är det nödvändigt att först fördjupa sig i hur hästens matsmältningssystem och mättnadskänsla fungerar. När vi väl förstår mekanismerna bakom blir det också betydligt lättare att fatta rätt utfodringsmässiga beslut.
Hästen är i grunden ett betande stäppdjur som är skapat för att röra sig och äta i upp till 16–18 timmar per dygn. Den intar små mängder grovfoder kontinuerligt, vilket håller matsmältningssystemet igång och säkerställer en stabil tillförsel av energi samt en stabil och jämn produktion av saliv som neutraliserar magsyran.
I naturen finns det sällan långa pauser utan föda. Därför är hästens matsmältningssystem – och inte minst dess mättnadskänsla – inte utformat för att hantera få, stora måltider utan för en konstant tillförsel av fiberrik föda. Hästen uppnår därför inte mättnad genom att fylla magen med en stor måltid, som vi människor gör.
När vi håller hästar i stall eller på begränsade ytor förändrar vi denna naturliga rytm markant – även om vi försöker ge hästen så naturliga förhållanden som möjligt. Det kan leda till att hästen upplever perioder utan tillgång till grovfoder, vilket kan utlösa en känsla av “hunger”, även om dess energibehov i praktiken är täckt.
Mättnad hos hästen handlar inte bara om kalorier eller en fylld magsäck – det handlar i hög grad om fyllnad i grovtarmen, tuggtid och en komplex hormonell reglering.
1. Fyllnad i mag-tarmkanalen
Hästens magsäck är relativt liten (ca 8-15 liter hos en vuxen häst), och fodret passerar därför snabbt vidare till tunntarmen, blindtarmen och grovtarmen, där den största delen av matsmältningen sker. Det är just i grovtarmen som de stora mängderna grovfoder fermenteras av mikroorganismer, och där det bildas flyktiga fettsyror (VFA), som både fungerar som en viktig energikälla och samtidigt bidrar till mättnadssignaler.
När hästen äter fiberrikt grovfoder som hö eller hösilage ökar fyllnaden i blind- och grovtarmen. Denna mekaniska utspänning av tarmväggen registreras via sträckreceptorer som skickar signaler via nervsystemet till hjärnan om att det är “fyllt”. Samtidigt säkerställer den långsamma fermenteringen av fibrer en kontinuerlig energifrigörelse och en stabil stimulering av mättnadssignaler.
Dessutom spelar tarmfloran en stor roll: En stabil och välfungerande mikrobiota i grovtarmen stöttar en jämn fermentering, vilket i sin tur bidrar till en mer stabil mättnadskänsla. Obalans i tarmfloran kan däremot påverka både matsmältning och aptitreglering negativt.
Om fodret däremot är mycket energitätt men volymfattigt (t.ex. kraftfoder med högt innehåll av stärkelse) kommer hästen snabbt att få sitt energibehov täckt i tunntarmen. Men eftersom samma fyllnad i grovtarmen inte uppnås och eftersom tuggtiden är kortare uteblir en stor del av de mekaniska och fermenteringsbaserade mättnadssignalerna. Resultatet är att hästen fysiologiskt kan vara energimässigt täckt – men ändå uppleva en ihållande hungerkänsla.
2. Tuggtid
Tuggandet spelar en central roll för hästens välbefinnande – både fysiologiskt och beteendemässigt. När hästen tuggar produceras stora mängder saliv (upp till 30-40 liter dagligen vid grovfoderbaserad utfodring). Saliven innehåller bikarbonat som hjälper till att neutralisera magsyran i den övre delen av magsäcken, där det inte produceras skyddande slem. Lång tuggtid är därför direkt kopplad till en frisk mage och en minskad risk för irritation i slemhinnan.
Samtidigt påverkar tuggaktiviteten nervsystemet. Den upprepade, rytmiska tuggningen stimulerar det parasympatiska nervsystemet, som ansvarar för lugn och återhämtning. Detta är en viktig förklaring till varför hästar ofta verkar mer avslappnade när de har tillgång till grovfoder under längre tid.
Grovfoder kräver betydligt längre tuggtid än kraftfoder – ofta minst 3-5 gånger så lång tid per kg. Det innebär att hästen både producerar mer saliv, får längre sysselsättning och uppnår en mer gradvis aktivering av mättnadssignaler.
Om fodrets struktur är för låg och hästen därför tuggar för lite minskar både salivproduktionen och den lugnande effekten av tuggningen. Samtidigt ger det snabba intaget av kraftfoder inte samma tidsmässiga “mättnad”, vilket kan leda till frustration, ökat foderfokus och en upplevelse av konstant hunger – även hos hästar som energimässigt är täckta.
3. Hormonell reglering av hunger och mättnad
Utöver de fysiska faktorerna spelar även hormoner och signalämnen en avgörande roll i regleringen av hästens aptit. Regleringen sker i ett samspel mellan mag-tarmkanalen, fettvävnad, bukspottkörteln och hjärnans aptitcentra (särskilt hypothalamus), som kontinuerligt integrerar signaler om energistatus, fyllnad och näringsintag.
Ghrelin – “hungerhormonet”
Ghrelin produceras främst i magsäckens slemhinna och ökar under perioder utan foderintag. Hormonet stimulerar aptitcentra i hypothalamus och ökar motivationen att söka föda. Hos hästen kommer långa pauser utan grovfoder därför att leda till förhöjda ghrelinnivåer, vilket kan visa sig som oro, ökat foderfokus och ett mer intensivt ätbeteende.
Ghrelin sjunker igen när hästen börjar äta – men särskilt i takt med att mag-tarmkanalen fylls och fermenteringen i baktarmen kommer igång. Det innebär att korta, energitäta måltider inte nödvändigtvis dämpar ghrelin lika effektivt som ett långvarigt intag av grovfoder.
Leptin – “mättnadshormonet”
Leptin bildas i fettvävnaden och speglar kroppens energilager. Hormonet signalerar till hjärnan att det finns tillräckligt med energi tillgänglig och bör därför dämpa aptiten.
Hos vissa hästar – särskilt lättfödda raser eller överviktiga individer – ses dock tecken på leptinresistens. Här registrerar hjärnan inte leptinsignaleringen korrekt, vilket innebär att aptiten inte dämpas som förväntat. Resultatet kan bli en häst som fortsätter att söka foder trots högt hull.
Detta är en viktig förklaring till varför vissa hästar verkar “kroniskt hungriga”, även om de näringsmässigt är täckta – och understryker att mättnad inte bara handlar om mängd utan också om metabol reglering.
Insulin – kopplingen till energi, socker och aptit
Insulin reglerar upptaget av glukos från blodet och reagerar särskilt på intag av socker och stärkelse. Snabba ökningar i blodsockret ger en motsvarande snabb insulinrespons.
Denna mekanism kan ge en kortvarig mättnadskänsla, men efterföljande blodsockerfall kan leda till förnyad hunger. Hos hästar med nedsatt insulinkänslighet (t.ex. EMS) kan regleringen vara störd, vilket påverkar både energiutnyttjande och aptit.
En fiberrik ration med lågt innehåll av socker och stärkelse ger däremot en mer stabil blodsockerprofil och därmed en jämnare aptitreglering.
Signalämnen från tarmen (kortkedjiga fettsyror)
De flyktiga fettsyror (VFA) som bildas vid fermentering av fibrer i grovtarmen fungerar inte bara som energikälla – de fungerar också som signalämnen. De kan påverka aptitregleringen indirekt genom att bidra till en stabil energiförsörjning och genom att stötta en sund tarmfunktion.
En kontinuerlig tillförsel av fibrer säkerställer därför inte bara fysisk fyllnad utan också en mer stabil hormonell och metabol mättnadsreglering.
4. Stabilitet i utfodringen
Hästar trivs bäst med förutsägbarhet, och deras aptitreglering är nära kopplad till både biologiska rytmer och inlärda förväntningar. Långa pauser mellan måltider innebär inte bara tom mage utan medför också en ökning av hungerhormonet ghrelin samt en ökad utsöndring av magsyra, som hos hästen produceras kontinuerligt. Detta kan ge obehag i den övre delen av magsäcken och därmed förstärka hästens motivation att söka foder.
Samtidigt påverkas stressresponsen: Oförutsägbar utfodring som sker för sällan kan öka nivåerna av stresshormoner som kortisol, vilket både kan öka foderfokus och förändra beteendet (oro, frustration eller aggressivitet i fodringssituationer). Med tiden kan hästen också utveckla ett förväntningsbeteende, där fasta tidpunkter eller rutiner utlöser en anticipatorisk respons i hjärnan (dopaminfrisättning), som ytterligare förstärker upplevelsen av “hunger” före utfodring.
Dessutom har oregelbunden utfodring betydelse för grovtarmens miljö. Långa pauser utan fiberintag kan påverka fermenteringsprocesserna och pH-stabiliteten i baktarmen, vilket kan störa den jämna produktionen av flyktiga fettsyror och därmed också de signaler som bidrar till stabil mättnad.
Även om den totala fodermängden är korrekt kan oregelbunden utfodring med för få utfodringstillfällen därför skapa både fysiologiska och beteendemässiga mekanismer som gör att hästen verkar vara – och faktiskt känner sig – mer hungrig.
5. Proteinets roll i mättnad
Protein spelar en ofta underskattad roll i regleringen av hästens aptit och mättnadskänsla. Medan energi, fibrer och grovfoder vanligtvis står i fokus kan en otillräcklig proteintilldelning i vissa fall bidra till att hästen upplevs som konstant hungrig.
Protein består av aminosyror som är essentiella byggstenar för bland annat muskler, enzymer, hormoner och vävnader. Om hästen inte får sitt behov av essentiella aminosyror täckt via utfodringen kan kroppen försöka kompensera genom att öka aptiten – i ett försök att säkerställa ett tillräckligt intag.
Detta ses särskilt hos hästar som utfodras med grovfoder av låg kvalitet med lågt proteininnehåll eller där rationens totala sammansättning inte är korrekt balanserad. Här kan hästen ha gott om energi och fyllnad i tarmen men ändå sakna specifika näringsämnen.
Ur ett fysiologiskt perspektiv påverkar protein också mättnaden genom flera mekanismer:
Protein bidrar till en mer långvarig mättnadskänsla jämfört med socker och stärkelse, eftersom nedbrytningen och omsättningen sker långsammare.
Aminosyror påverkar frisättningen av hormoner och signalämnen i tarmen som är med och reglerar aptiten.
En tillräcklig proteinsyntes stödjer en stabil metabolism, vilket indirekt bidrar till en mer balanserad aptit.
Om hästen saknar protein kan det därför visa sig som ett ihållande sökande efter foder – även när den får tillräckliga mängder grovfoder.
I praktiken innebär detta att man inte bara bör fokusera på mängden grovfoder utan också på kvaliteten. Analys av grovfodret är därför ett viktigt verktyg eftersom det ger insikt i proteininnehållet och gör det möjligt att komplettera korrekt med proteinrika fodermedel vid behov.
Särskilt hästar i tillväxt, dräktiga eller digivande ston samt sporthästar har ett ökat behov av protein, och här kan en obalans snabbt påverka både prestation, återhämtning och aptit.
Genom att säkerställa en korrekt proteintillförsel kan man i många fall uppleva en lugnare häst med mindre uttalat foderfokus.
Det kan finnas flera orsaker till att en häst verkar konstant hungrig:
Det är därför viktigt att inte bara titta på mängden foder utan också på typen och hur det ges.
En tumregel är att hästen bör ha minst 1,5 kg grovfoder (torrsubstans) per 100 kg kroppsvikt dagligen – och gärna mer.
För många hästar är en ration närmare 2 kg torrsubstans per 100 kg kroppsvikt mer optimal, särskilt om målet är att säkerställa mättnad och välbefinnande. Och om det är möjligt bör du gärna nå 2,5 kg torrsubstans per 100 kg häst per dag i grovfoder, eftersom det är denna mängd de flesta hästar äter vid fri tillgång (vissa ponnyer kan dock lätt äta betydligt mer!)
Det betyder att en häst på 500 kg typiskt bör få mellan 7,5 och 12,5 kg torrsubstans från grovfoder dagligen – vilket motsvarar en ännu större mängd grovfoder i praktiken beroende på vatteninnehållet i höet eller hösilaget. Hösilage har alltid ett högre vatteninnehåll än hö och ska därför alltid ges i större mängd.
För lite grovfoder är en av de vanligaste orsakerna till att hästar verkar konstant hungriga.
Om din häst verkar hungrig finns det flera konkreta åtgärder du kan överväga:
1. Öka mängden grovfoder
Det första och viktigaste steget är att säkerställa att hästen får tillräckligt med grovfoder. För många hästar är lösningen helt enkelt mer hö eller hösilage.
Om hästen har tendens till övervikt kan du välja grovfoder med lägre energiinnehåll istället för att minska mängden. Till exempel kan du använda halm av god kvalitet upp till 30 % av hästens totala grovfoderranson.
2. Förläng ättiden
Även med tillräckliga mängder kan hästen äta för snabbt. Här kan slowfeeders, hönät eller flera små utfodringar hjälpa till att förlänga ättiden. Det kan dessutom vara en fördel att fördela grovfodret på flera platser i hagen. På så sätt behöver hästen söka och röra sig för att hitta fodret – precis som i naturen.
Målet är att minimera perioder utan foder.
3. Välj rätt grovfoder
Allt grovfoder är inte lika. Grovfoder med hög struktur och låg sockerhalt ger vanligtvis längre tuggtid och bättre mättnad.
Analyserat grovfoder är en stor fördel eftersom det gör det möjligt att anpassa utfodringen exakt och lättare styra hästens kaloriintag.
4. Minska onödigt kraftfoder
Om hästen får stora mängder kraftfoder kan det vara relevant att se om en del av detta kan ersättas med grovfoder eller fiberbaserade hackade produkter.
Det ger både bättre mättnadskänsla och en mer stabil matsmältning.
5. Skapa lugn kring utfodringen
Hästar är sociala djur med en naturlig rangordning, och tillgång till foder är en central resurs i flocken. Om det finns konkurrens om fodret – till exempel för få ätplatser, stor rangskillnad eller oro i stallet – kommer många hästar att uppleva en ökad stressnivå under utfodringen.
Detta aktiverar kroppens stressrespons (bland annat ökat kortisol), vilket kan öka hästens fokus på foder och leda till ett mer intensivt eller hastigt ätbeteende. Samtidigt kan stress påverka matsmältningen negativt och minska förmågan att uppnå en verklig mättnadskänsla.
Hästar som upprepade gånger upplever konkurrens om foder kan utveckla ett beteende där de försöker säkra så mycket foder som möjligt snabbt. Det kan visa sig som snabb ätning, oro, jagande av andra hästar eller aggressivitet i fodringssituationer.
För att stödja både mättnad och välbefinnande är det därför viktigt att skapa lugna förhållanden kring utfodringen.
Det kan bland annat göras genom:
När hästen kan äta i lugn och ro utan stor konkurrens äter den vanligtvis långsammare, tuggar mer och uppnår bättre fysiologisk mättnad.
6. Aktivera hästen
Hos vissa hästar handlar upplevelsen av “hunger” inte främst om näring utan om brist på stimulans. Hästen är evolutionärt anpassad till ett liv med ständig rörelse, födosök och social interaktion. När dessa behov inte tillgodoses kan foder bli en av de få tillgängliga “aktiviteterna”.
Detta hänger också ihop med hjärnans belöningssystem. Intag av foder utlöser dopamin som ger en känsla av tillfredsställelse. Om hästen saknar andra former av stimulans kan den därför börja söka foder oftare som en form av självstimulering.
Brist på aktivering kan leda till ökat foderfokus, tristess och i vissa fall utveckling av stereotypa beteenden som krubbitning eller vävning.
För att minska denna typ av “hunger” är det viktigt att öka hästens totala aktivitetsnivå och möjlighet till naturligt beteende:
När hästen får möjlighet att uttrycka sitt naturliga beteende minskar ofta fokus på foder, och mättnadskänslan upplevs som mer stabil.
Även om det är normalt att hästar söker foder finns det situationer där konstant hunger bör tas på allvar.
Om hästen:
bör du överväga att låta en veterinär bedöma den. I vissa fall kan det finnas bakomliggande orsaker som tandproblem, magproblem eller ämnesomsättningsstörningar.
Hästens mättnadskänsla är nära kopplad till dess natur som betande djur. Det handlar inte bara om energi utan i hög grad om fibermängd, tuggtid, protein och kontinuitet i utfodringen.
Om en häst verkar konstant hungrig är det ofta ett tecken på att något i utfodringen eller skötseln inte stödjer dess naturliga behov.
Genom att fokusera på tillräckligt med grovfoder med analys, längre ättid och en stabil utfodringsrutin kan du i de flesta fall skapa en lugnare, mer tillfreds och välfungerande häst.
Det är inte bara en fördel för hästens välbefinnande – utan också för dess hälsa och prestation på lång sikt.
Om du är osäker på hur du ska hjälpa din konstant hungriga häst, kontakta gärna en av våra rådgivare för vidare vägledning. Du kan kontakta oss direkt via mejl eller telefon eller fylla i vårt foderstatsformulär på hemsidan, så återkommer vi så snart som möjligt.
Bamford N.J., Potter S.J., Baskerville C.L., Harris P.A., Bailey R.S. (2019). Influence of dietary restriction and low-intensity exercise on weight loss and insulin sensitivity in obese equids. Journal of Veterinary Internal Medicine. 33: 280-286
Hanis F., Lim Teik Chung E., Kamalludin H.M., Idrus Z. (2020). Discovering the relationship between dietary nutrients and cortisol and ghrelin hormones in horses exhibiting oral stereotypic behaviors: A review. Journal of Veterinary Behavior. 39: 90-98
Kearns C.F., McKeever K.H., Roegner V., Brady S.M., Malinowski K. (2006). Adiponectin and leptin are related to fat mass in horses. The Veterinary Journal. 172: 460-465
Moore J.L., Siciliano P.D., Pratt-Phillips S.E (2019). Effects of Diet Versus Exercise on Morphometric Measurements, Blood Hormone Concentrations, and Oral Sugar Test Response in Obese Horses. Journal of Equine Veterinary Science, 45:38-45.
St. Hippolyt Sverige AB
org. nr. 556775-4386
Tel. 0413 486 100
info@hippolyt.se
St. Hippolyt Nordic A/S
Øgelundvej 7, Blåhøj
DK-7330 Brande
CVR: DK 10026725
IBAN: SE6295000099604205200126
