
När en häst plötsligt blir tydligt öm i flera hovar samtidigt, oftast framhovarna, bör du dock vara extra uppmärksam.
De flesta hästägare kommer någon gång att uppleva att deras häst blir öm i hovarna. Orsakerna kan vara många och varierar från relativt harmlösa tillstånd till mer allvarliga sjukdomar. En häst kan till exempel bli öm efter verkning, vid byte mellan olika underlag, på grund av hovbölder, strålbensproblem eller belastningsskador. Vissa hästar reagerar också på mycket hårt eller stenigt underlag, medan andra utvecklar ömhet till följd av sjukdomar eller ämnesomsättningsstörningar.
När en häst plötsligt blir tydligt öm i flera hovar samtidigt, oftast framhovarna, bör du dock vara extra uppmärksam. En av de allvarligaste orsakerna till akuta ömma hovar är en nedbrytande process i hovens lameller som kräver snabb insats och korrekt hantering.
Vid akut ömma hovar uppstår en skada i de fina strukturer som förbinder hovkapseln med hovbenet, de så kallade lamellerna. Dessa fungerar som ett avancerat upphängningssystem som håller hovbenet på plats inne i hoven.
När tillståndet utvecklas försvagas förbindelsen mellan hovkapseln och hovbenet. I allvarliga fall kan hovbenets position förändras, vilket kan leda till permanenta skador och långvariga problem för hästen.

Symtomen kan utvecklas snabbt och varierar i svårighetsgrad.
Många hästar visar flera av följande tecken:
Vissa hästar ligger ner mer än normalt, medan andra verkar allmänt påverkade eller ha ont.

Det finns ingen enskild orsak. Tillståndet kan utlösas av flera faktorer som påverkar hästens ämnesomsättning eller matsmältningssystem.
En vanlig orsak till akut ömma hovar är ett för högt intag av lättsmälta kolhydrater, särskilt socker och stärkelse. Hästens matsmältningssystem är utvecklat för att omsätta stora mängder fibrer från grovfoder, men för stora mängder lättsmälta kolhydrater kan skapa obalans i tarmen.
Det kan exempelvis ske vid:
När mer socker och stärkelse når grovtarmen än vad tunntarmen kan ta upp, förändras balansen mellan tarmens mikroorganismer.
Detta kan påverka tarmmiljön negativt och leda till frisättning av ämnen som påverkar kroppen och hovarnas känsliga lameller.

Övervikt är en av de viktigaste riskfaktorerna för akut ömma hovar. Risken beror inte enbart på den ökade belastningen på ben och hovar, utan framför allt på de ämnesomsättningsförändringar som följer med ett för högt kroppsfett.
Fettvävnad fungerar som ett aktivt hormonproducerande organ. När hästen blir överviktig frisätts signalämnen och hormoner som kan påverka kroppens insulinkänslighet och öka risken för störningar i sockeromsättningen.
Särskilt fettdepåer längs mankammen, bakom bogarna och runt svansroten kan vara tecken på metabola problem. Många ponnyraser, lättfödda hästar och robusta raser är genetiskt predisponerade att lagra energi effektivt, vilket gör dem mer utsatta.
Forskning visar att risken för akut ömma hovar ökar markant hos hästar med förhöjd kroppsfettprocent, även om de inte ser kraftigt överviktiga ut. Regelbunden bedömning av hull och kroppssammansättning är därför ett viktigt verktyg i det förebyggande arbetet.
Insulinresistens är en av de bäst dokumenterade orsakerna till akut ömma hovar och ligger bakom upp till cirka 90 % av fallen. Vid insulinresistens reagerar kroppens celler sämre på hormonet insulin, som normalt hjälper till att transportera glukos från blodet in i vävnaderna. För att kompensera producerar kroppen större mängder insulin, vilket leder till förhöjda insulinnivåer i blodet.
Idag är det väl dokumenterat att höga insulinkoncentrationer i sig kan skada hovens känsliga strukturer och utlösa akut ömma hovar. Förhöjda insulinnivåer påverkar blodförsörjningen och de mikroskopiska förbindelserna mellan hovben och hovkapsel, vilket kan försvaga hovens lamellsystem.
Insulinresistens förekommer ofta som en del av Equine Metabolic Syndrome (EMS), även kallat metabolt syndrom hos hästar. Hästar med EMS är ofta lättfödda, har tendens att lagra fett på specifika delar av kroppen och utvecklar lättare förhöjda insulinnivåer efter intag av socker och stärkelse.
För hästar med insulinresistens eller EMS kan även relativt små mängder sockerhaltigt gräs eller foder ge upphov till en kraftig insulinrespons. Därför är noggrann kontroll av socker- och stärkelseinnehållet i den totala foderstaten ofta avgörande både för förebyggande arbete och långsiktig hantering. Regelbundna blodprov och samarbete med veterinär kan vara nödvändigt för att identifiera och övervaka dessa tillstånd.
I mer ovanliga fall kan akut ömma hovar uppstå till följd av överbelastning av ett ben, exempelvis om hästen under en längre tid avlastar ett annat ben på grund av en skada.

Om du misstänker akut ömma hovar bör veterinär kontaktas omedelbart. Ju tidigare behandling sätts in, desto bättre är förutsättningarna för ett gott resultat.
I väntan på veterinären kan följande vara lämpligt:
Foderhanteringen spelar en avgörande roll både för att förebygga och hantera akut ömma hovar.
Målet är att minska mängden socker och stärkelse i den totala foderstaten samtidigt som hästens behov av fibrer, vitaminer, mineraler, protein och omega-3-fettsyror tillgodoses.
För många hästar innebär det att:

För hästar med tendens till akut ömma hovar är bete ofta en av de största utmaningarna i vardagen. Många förknippar risken med frodigt vårgräs, men sockerhalten i gräs kan faktiskt variera avsevärt under hela betessäsongen. Innehållet påverkas bland annat av gräsets tillväxtstadium, temperatur, solljus, nederbörd och tidpunkt på dagen.
Gräs producerar socker genom fotosyntesen, och under soliga dagar kan sockerhalten därför stiga markant. Om nätterna samtidigt är kalla använder gräset mindre av det producerade sockret till tillväxt, vilket innebär att sockret ansamlas i växten. Just därför kan perioder med soliga dagar och svala nätter vara särskilt problematiska för känsliga hästar.
Särskilt på våren, när gräset växer snabbt, men även på hösten, kan sockerhalten nå nivåer som ökar risken för problem hos känsliga hästar. Därför bör utsläpp på bete alltid ske gradvis så att hästens matsmältningssystem får tid att anpassa sig. Det kan vara en fördel att börja med mycket korta inbetningsperioder och sen långsamt öka tiden under flera veckor, samtidigt som hästens allmäntillstånd och hovstatus övervakas noggrant. Det kan också vara en fördel att påbörja invänjningen på bete senare på säsongen än normalt för känsligare hästar, eftersom sockerhalten i gräset då ofta är mer stabil.
För vissa hästar kan det vara nödvändigt att begränsa gräsintaget genom olika managementåtgärder. Det kan till exempel handla om mindre hagar med begränsad mängd gräs, användning av track-system, uppdelning av hagen eller användning av betesbegränsande lösningar som munkorg. Samtidigt bör hästen ha tillgång till ett lämpligt grovfoder med låg sockerhalt så att dess behov av fibrer och tuggbehov fortsatt tillgodoses.
I vissa fall är risken dock så hög att man bör överväga om den aktuella hästen över huvud taget ska ha tillgång till gräs. Detta gäller särskilt hästar som tidigare haft episoder med akut ömma hovar, insulinresistens eller andra ämnesomsättningsstörningar. För dessa hästar kan en gräsfri lösning med analyserat grovfoder vara det säkraste sättet att minimera risken för återfall.
Många hästar återhämtar sig väl efter ett anfall av akut ömma hovar, särskilt om problemet upptäcks tidigt och orsaken hanteras korrekt.
Prognosen beror bland annat på:
Även efter tillfrisknande är det viktigt att fortsätta med en genomtänkt foder- och managementstrategi för att minska risken för återfall.
Akut ömma hovar är ett allvarligt tillstånd, men risken kan minskas avsevärt genom korrekt utfodring, lämplig viktkontroll och god skötsel. Genom att vara uppmärksam på hästens foderintag, hull och eventuella ämnesomsättningsrelaterade utmaningar kan i många fall förebyggas innan de utvecklas vidare till ett allvarligare problem.
En välfungerande tarmhälsa, ett lagomt hull, en stabil ämnesomsättning och en välbalanserad foderstat är några av de viktigaste byggstenarna i arbetet med att hålla hästens hovar friska och välfungerande.

Maja Mandrup Knudsen har under många år varit en välkänd och betrodd rådgivare bland danska hästägare. Med en utbildning som jordbruksteknolog med inriktning mot hästar och mer än ett decennium hos St. Hippolyt har hon byggt upp en gedigen fackkunskap om utfodring, hälsa och skötsel av hästar.
Som tidigare foderrådgivare har Maja hjälpt otaliga hästägare med både daglig utfodringsrådgivning och komplexa utmaningar, där små justeringar har gjort stor skillnad för hästens välbefinnande. I dag arbetar hon med marknadsföring, kommunikation och produktutveckling hos St. Hippolyt, där hon också fortsätter att dela med sig av sin erfarenhet och kunskap genom artiklar, sociala medier och fackligt innehåll.
För Maja är rådgivning och kunskapsförmedling fortfarande en hjärtefråga, och hennes största motivation är att göra en positiv skillnad för både häst och ägare.
Maja äger själv ett par lättfödda hästar som går på lösdrift med aktiv utevistelse, och hon fokuserar på att hålla hästarna så naturligt som möjligt, med gott om bra hö, rörelse och berikning.
St. Hippolyt Sverige AB
org. nr. 556775-4386
Tel. 0413 486 100
info@hippolyt.se
St. Hippolyt Nordic A/S
Øgelundvej 7, Blåhøj
DK-7330 Brande
CVR: DK 10026725
IBAN: SE6295000099604205200126