0
– den osynliga risken i krubban och grovfodret
Höet luktar bra, fodret ser normalt ut och ändå har hästen börjat äta sämre, saknar energi eller får återkommande oro i matsmältningen. I sådana fall kan mykotoxiner vara en av flera möjliga förklaringar.
Mykotoxiner är giftiga ämnen som bildas av vissa mögelsvampar. De kan förekomma i både hö, hösilage, halm, spannmål och färdigfoder och kan finnas där även om fodret varken ser mögligt ut eller luktar annorlunda. Därför handlar förebyggande inte bara om att kassera uppenbart dåligt foder, det handlar minst lika mycket om råvarukvalitet, torkning, lagring, dagliga rutiner och om att reagera snabbt om hästens beteende eller välbefinnande förändras.
Mykotoxiner är giftiga ämnen från mögelsvampar som kan förekomma i bland annat hö, hösilage, halm, spannmål och färdigfoder, även utan synligt mögel eller dålig lukt. De kan påverka hästens aptit, matsmältning, energinivå och allmänna hälsa. Risken minskar genom god foderkvalitet, korrekt lagring, daglig kontroll och noggrann rengöring. Vid misstanke ska fodret omedelbart tas bort.
Mykotoxiner är sekundära metaboliter – alltså ämnen som vissa mögelsvampar producerar under specifika tillväxt- och stressförhållanden. Bland de svampsläkten som ofta förknippas med mykotoxiner i foder finns Fusarium, Aspergillus och Penicillium.
Kontamineringen kan uppstå vid flera tidpunkter:
Temperatur, fukt, syreförhållanden och hantering spelar en viktig roll. Hö som pressats med för hög fukthalt, hösilage med otillräcklig ensilering eller skadad förpackning samt spannmål som lagras varmt och fuktigt innebär en ökad risk för svamptillväxt.
Det är viktigt att skilja mellan mögel och mykotoxiner. Alla mögelsvampar producerar inte mykotoxiner, men mögligt och dammigt foder kan ändå skada hästen, bland annat genom att irritera luftvägarna och försämra fodrets kvalitet. Omvänt kan mykotoxiner förekomma utan tydlig mögeltillväxt, lukt eller missfärgning. En vanlig syn- och luktbedömning är därför användbar men kan inte stå ensam om det finns en verklig misstanke om förorening.
Du kan dock inte undvika mykotoxiner till 100 %, eftersom de är en naturlig del av miljön. Det handlar därför mer om att hålla mängden på en nivå som hästens kropp utan problem kan hantera.
Mykotoxiner kan förekomma i många av hästens fodermedel. Risken förknippas särskilt med:
Halm i boxen bör inte förbises. Om den blir fuktig, smutsig och får ligga kvar länge kan miljön gynna svamptillväxt. Foderrester i krubbor, foderskopor, höhäckar och på botten av fodertunnor kan på samma sätt samla fukt och gammalt material – särskilt detta förbises ofta.
Effekten beror bland annat på typen och mängden toxin, exponeringens längd, om flera toxiner förekommer samtidigt och hur känslig den enskilda hästen är. Unga, äldre, stressade eller redan försvagade hästar kan vara mer sårbara.
Forskningen om mykotoxiners betydelse för hästar är mindre omfattande än forskningen på flera produktionsdjur, såsom får och nötkreatur. Det gör det svårt att fastställa en enkel gräns mellan säkert och farligt i alla situationer. Dessutom kan blandningar av flera mykotoxiner göra det svårt att peka ut ett enskilt ämne som orsak.
Vid allvarlig förgiftning kan lever och njurar påverkas, och förlamning, koordinationsproblem och andra neurologiska störningar kan förekomma. Plötsliga neurologiska tecken, till exempel ostadig gång, cirklande, att hästen pressar huvudet mot väggar eller en tydligt förändrad medvetandegrad, är en akut situation där veterinär ska kontaktas omedelbart.
Det finns många mykotoxiner, och de påverkar inte nödvändigtvis kroppen på samma sätt.
Några av de mest omtalade i relation till hästar är:
Aflatoxiner bildas framför allt av vissa Aspergillus-arter under varma och fuktiga förhållanden. De förknippas särskilt med leverproblem, men kan också påverka foderintag, immunförsvar och allmäntillstånd.
Fumonisiner förekommer framför allt i majs och produceras av Fusarium-svampar. Hästar är särskilt känsliga för fumonisin B1. En hög belastning kan utlösa equine leukoencephalomalacia, även kallad ”moldy corn poisoning”, med allvarliga neurologiska symtom.
Ochratoxin A kan bildas av både Aspergillus och Penicillium och förknippas framför allt med njurproblem.
Trikotecener, däribland DON (deoxynivalenol), förekommer ofta i spannmål. De förknippas bland annat med minskat foderintag, och samtidig förekomst av andra toxiner kan ha betydelse för den totala belastningen.
Zearalenon har en östrogenliknande verkan och kan påverka reproduktionen. Det kan förekomma i bland annat spannmål, hö och halm.
Denna variation är en av anledningarna till att symtom i sig sällan kan fastställa om det rör sig om mykotoxiner eller vilket toxin som i så fall är inblandat.
Det går inte att undvika all exponering, men god foderhygien minskar risken betydligt.
Välj leverantörer som har kontroll över råvaror, skörd, torkning, analys och lagring. Fråga om grovfodrets torrsubstans, hygieniska kvalitet och eventuella analyser. En vanlig näringsanalys dokumenterar inte nödvändigtvis mykotoxiner, så vid misstanke krävs en separat hygienanalys.
Kassera foder och grovfoder som är varmt, fuktigt, hopklumpat, missfärgat, dammigt eller luktar mögligt eller onormalt surt. Kom samtidigt ihåg att ett fint utseende inte garanterar att fodret är fritt från toxiner.
Kraftfoder bör förvaras i en ren, stängd originalförpackning, gärna i en lämplig behållare såsom en fodertunna, utan direkt solljus, värme och fukt. Undvik direkt kontakt med kalla betonggolv där kondens kan uppstå.
Hö ska vara tillräckligt torrt före lagring. Se till att det finns luft runt och ovanför balarna och undvik att pressa stora staplar mot fuktiga väggar. Håll koll på temperatur, kondens och inte minst läckage från taket.
Kontrollera emballaget efter hål och var uppmärksam på feljäsning, värme, slemmiga partier, oväntad lukt och synlig svamptillväxt. Efter öppning ska balen användas inom en tidsram som passar temperatur och övriga förhållanden. I varmt väder utvecklas oönskad tillväxt snabbare.
Töm och rengör fodertunnor regelbundet, även i botten, gärna varje gång de fylls på med nytt foder. Tvätta krubbor, hinkar, fodermått, höhäckar och andra platser där gamla foderrester kan samlas med jämna mellanrum. Nytt foder bör inte bara hällas ovanpå gamla rester gång på gång.
Föl, äldre hästar, stressade hästar och hästar med nedsatt immunförsvar eller befintliga matsmältningsproblem kan ha sämre motståndskraft. Hos dessa hästar bör du vara extra uppmärksam om det sker en oförklarlig förändring i aptit, hull, prestation eller träck.
Vid misstanke är en snabb och systematisk insats viktig:
Mykotoxinbindare, eller helt enkelt toxinbindare, är en gemensam benämning på fodertillskott som kan begränsa den mängd toxin hästen tar upp från matsmältningskanalen. Vissa produkter binder toxiner fysiskt till en yta, medan andra innehåller mikroorganismer eller enzymer som utvecklats för att omvandla specifika toxiner. På marknaden finns också kombinationsprodukter med flera verkningsmekanismer.
Det är viktigt att förstå att ”bredverkande” inte betyder att en produkt dokumenterat neutraliserar alla mykotoxiner. Toxiner varierar i storlek, form, laddning och kemiska egenskaper, och därför kan ett medel som binder aflatoxin effektivt ha begränsad effekt på exempelvis DON, fumonisin eller zearalenon.
Mineraliska bindare har en porös eller skiktad yta som vissa mykotoxiner kan fästa vid. Gruppen omfattar bland annat bentonit, montmorillonit, aluminiumsilikater och zeoliter. Bindningen ska helst vara stabil genom hela matsmältningskanalen, så att toxinet följer med träcken ut i stället för att tas upp i kroppen.
Mineraliska absorbenter är särskilt kända för sin förmåga att binda aflatoxiner. Effekten mot andra toxiner kan vara mer varierande och beror både på mineralets kvalitet, bearbetning, dos och miljön i hästens matsmältningskanal.
Aktivt kol har en mycket stor yta och kan absorbera en rad olika föreningar. Det används vid vissa akuta förgiftningssituationer, men är inte en universell lösning mot mykotoxiner.
Kol kan samtidigt binda näringsämnen och läkemedel, och felaktig administrering innebär bland annat en risk för att materialet hamnar i luftvägarna. Användning av aktivt kol bör därför övervägas noggrant om det inte används i en akut situation.
Produkter baserade på cellväggar från jäst, ofta Saccharomyces cerevisiae, innehåller bland annat betaglukaner och mannanoligosackarider eller glukomannaner. De komplexa ytstrukturerna kan adsorbera vissa mykotoxiner i tarmen.
Jästbaserade produkter lyfts ofta fram som mer målinriktade än traditionella, ospecifika bindare, men även här beror effekten på den konkreta produkten och toxinet. ”Innehåller jäst” är inte i sig dokumentation för en mykotoxinbindande effekt: Levande jäst, vanlig öljäst och renade jästcellväggar är inte samma sak.
Biologiska modifierare fungerar principiellt annorlunda än absorbenter. De använder utvalda mikroorganismer, enzymer eller delar av dem för att omvandla ett bestämt mykotoxin till föreningar med lägre toxicitet. Denna process kallas ofta biotransformation eller biodegradering.
Fördelen är att mekanismen kan vara mer specifik och därmed mindre benägen att också binda näringsämnen. Begränsningen är just samma specificitet: Ett enzym som fungerar på ett toxin fungerar inte automatiskt på ett annat. Effekten kräver dessutom att omvandlingen sker tillräckligt snabbt under de förhållanden som råder i hästens matsmältningskanal, och att nedbrytningsprodukterna faktiskt är mindre skadliga.
Vissa produkter kombinerar mineraler, jästcellväggar och biologiska komponenter för att täcka flera typer av mykotoxiner. Det kan vara relevant eftersom flera toxiner ofta förekommer i samma foderparti.
Vitaminer, antioxidanter, örter, aminosyror samt ingredienser för stöd till lever eller tarm kan också ingå i sådana blandningar. De kan ha en understödjande funktion, men de binder eller bryter inte nödvändigtvis ner mykotoxiner. Det är därför värdefullt att skilja mellan produktens egentliga toxinhantering och de ingredienser som främst stödjer hästen under eller efter en belastning.
En bindare ska aldrig användas för att försöka göra synligt mögligt, varmt eller på annat vis otjänligt foder ”säkert att använda”. Den viktigaste åtgärden är fortfarande att stoppa utfodringen och avlägsna källan. Om hästen har symtom ska veterinär bedöma den; bindare kan som mest ingå som ett element i en samlad, fackmässigt planerad insats.
innehåller bland annat bentonit, kiselgur och klinoptilolit, som alla har en porös yta och därför kan absorbera oönskade ämnen i hästens tarmkanal.
Vi har beskrivit bentonit mer ingående i det här blogginlägget!
Köp bra råvaror, håll fodret torrt och svalt, kontrollera det dagligen, rengör behållare och kassera allt foder som visar tecken på fukt, värme eller mögel. Om flera hästar i samma stall samtidigt tappar aptiten, presterar sämre eller får matsmältningsproblem bör ett gemensamt foderparti tidigt ingå i felsökningen.
Misstänkt foder ska bort omedelbart. En toxinbindare kan ingå i en fackmässigt planerad insats, men färskt foder, god foderhygien och snabb kontakt med veterinär är grunden.
Önskar du konkret vägledning för din häst eller er situation finns våra rådgivare alltid tillgängliga.
Du hittar deras uppgifter på hemsidan under rådgivning.
Mykotoxiner kan inte alltid ses eller luktas. Var uppmärksam på fuktigt, varmt, dammigt, missfärgat eller onormalt luktande foder samt oförklarliga förändringar i hästens aptit, träck, energi eller prestation. En laboratorieanalys krävs för att påvisa specifika mykotoxiner.
Sluta omedelbart använda det misstänkta partiet och ge det inte till andra djur. Separera och märk fodret, notera batchnummer och leverantör och spara eventuellt ett representativt prov. Kontakta veterinär vid akuta symtom.
Nej. En mykotoxinbindare kan begränsa upptaget av vissa toxiner, men fungerar inte nödvändigtvis mot alla. Den får aldrig användas för att göra mögligt, varmt eller förstört foder säkert. Källan ska alltid avlägsnas först.
Maja Mandrup Knudsen har under många år varit en välkänd och betrodd rådgivare bland danska hästägare. Med en utbildning som jordbruksteknolog med inriktning mot hästar och mer än ett decennium hos St. Hippolyt har hon byggt upp en gedigen fackkunskap om utfodring, hälsa och skötsel av hästar.
Som tidigare foderrådgivare har Maja hjälpt otaliga hästägare med både daglig utfodringsrådgivning och komplexa utmaningar, där små justeringar har gjort stor skillnad för hästens välbefinnande. I dag arbetar hon med marknadsföring, kommunikation och produktutveckling hos St. Hippolyt, där hon också fortsätter att dela med sig av sin erfarenhet och kunskap genom artiklar, sociala medier och fackligt innehåll.
För Maja är rådgivning och kunskapsförmedling fortfarande en hjärtefråga, och hennes största motivation är att göra en positiv skillnad för både häst och ägare.
Maja äger själv ett par lättfödda hästar som går på lösdrift med aktiv utevistelse, och hon fokuserar på att hålla hästarna så naturligt som möjligt, med gott om bra hö, rörelse och berikning.
St. Hippolyt Sverige AB
org. nr. 556775-4386
Tel. 0413 486 100
info@hippolyt.se
St. Hippolyt Nordic A/S
Øgelundvej 7, Blåhøj
DK-7330 Brande
CVR: DK 10026725
IBAN: SE6295000099604205200126
