I århundraden har vi känt till effekterna av örter och människor har använt örter i alla tider. Till en början upptäcktes örternas egenskaper genom tillfälligheter, observation och genom att prova sig fram. Idag bedrivs forskning på området och de kemiska föreningar som finns i örterna isoleras – det är faktiskt så många läkemedel tillverkas i dag.
När ordet ”örter” nämns tänker de allra flesta omedelbart på växter av olika slag. Vissa örter är kryddväxter som känns igen från köket, andra örter kommer från ängar, bergsområden, träd, blommor eller till och med rötter från speciella växter.
Varje ört har specifika egenskaper som påverkar hästen och dess ämnesomsättning. Ibland är det en synergieffekt av flera örter som ger en viss effekt men ibland räcker det med en enda ört. Hur man kombinerar olika örter är en hel vetenskap och bör överlåtas till experter på området.
Örter kan användas både för dess näringsämnen och som smaksättare. Det som ger örterna deras specifika egenskaper är deras innehåll av så kallade sekundära växtämnen, såsom bitterämnen, flavonoider, tanniner, slemämnen, eteriska oljor med mera. Var och en av dessa ämnen påverkar hästens ämnesomsättning på olika sätt. Örter innehåller dock sällan alla dessa ämnen samtidigt. Många örter är specialiserade på att bilda ett av dessa ämnen och har därför en specifik verkan i hästens kropp. Vanligtvis fungerar dessa ämnen som växtens försvarsmekanism mot sjukdomar, andra växter, insekter eller djur.
Bitterämnen kännetecknas av sin bittra smak. De finns i en mängd olika växter och bidrar främst till att stimulera matsmältningen och aptiten genom att till exempel öka utsöndringen av matsmältningsenzymer och saliv.
Flavonoider är färgämnen som finns i växter. De förekommer vanligtvis i högre koncentrationer i höga växter än i låga växter. Alla flavonoiderna fungerar som antioxidanter. De främjar till exempel C-vitaminets verkan och stöder cellskyddet i kroppen, särskilt i levercellerna.
Garvämnen är vattenlösliga och användes tidigare för att garva läder, därav deras namn. Till garvämnena hör tanniner som är en välkänd substans i hästfoder. Tanniner finns i nästan alla växter och har en stärkande effekt på bland annat tarmslemhinnorna och har därför en positiv effekt på matsmältningen.
De eteriska oljorna är flyktiga, starkt doftande och fettlösliga. De kan bestå av mer än 50 beståndsdelar. Eftersom de är fettlösliga absorberas de väl i tarmen och transporteras lätt genom cellväggen till sin slutdestination. De är bland annat kända för att främja aptiten och därmed ha en positiv effekt på matsmältningen genom att fungera vätskedrivande och lugnande.
Slemämnena har till uppgift att absorbera vatten och binda avfallsprodukter i tarmen och därigenom skydda slemhinnan från skador.
Örterna bidrar alltså med många olika ämnen som alla har en positiv effekt på hästens kropp på ett eller annat sätt.
Några av de örter som St Hippolyt använder flitigt i sina produkter är:
- Pepparmynta stimulerar aptiten
- Fänkål främjar matsmältningen och har en vätskedrivande effekt.
- Svartkummin stärker immunförsvaret
- Anis som stimulerar mjölkproduktion, underlättar matsmältningen och skyddar slemhinnorna i luftvägarna.
- Timjan är särskilt lämplig vid problem med luftvägarna eftersom den stärker slemhinnorna.
- Rosmarin stimulerar matsmältningen, nervsystemet och cirkulationssystemet.
- Kamomill främjar god matsmältning och har en avslappnande effekt.
- Ingefära är slemlösande och har antioxidativa egenskaper.
Det måste dock nämnas att det tyvärr finns lite forskning om örternas effekt på hästar. Den befintliga forskningen har huvudsakligen riktats mot människor. I de allra flesta fall har örter dock samma verkan på hästar.
Det bör även uppmärksammas att flera örter klassificeras som förbjudna ämnen enligt FEI. FEI avråder därför idrottare, tränare, hästskötare och veterinärer att använda örtbaserade preparat vars ingredienser och kvantitativa analys inte redovisas i detalj.
Det är därför alltid säkrast att köpa produkter från väletablerade företag som studerar sina produkter och dess verkan på de djurarter som de är avsedda för – i det här fallet hästar.
Källor
- Urteapotekeren av Frits Wolder
The Horse’s Medicinal Plant Encyclopedia av Hilary Page Self
