Den lättfödda hästen är inte helt lätt att utfodra, vilket det engelska uttrycket ”easy keeper” kanske antyder. Uttrycket beskriver egentligen bara att hästen inte behöver lika mycket foder som en ”hard keeper” för att hålla hullet. I de flesta fall upplever vi att en easy keeper faktiskt är betydligt svårare att utfodra eftersom den behöver färre kalorier för att inte bli överviktig. Samtidigt finns risken att den får för lite grovfoder, protein, vitaminer och mineraler eller står hungrig i många timmar.
Det handlar om att hitta en fin balans, och ofta är det små marginaler som får det att fungera. Det är just detta som det här blogginlägget kommer att fokusera på.
Kort sammanfattning:
- Den lättfödda hästen behöver färre kalorier – men inte nödvändigtvis färre vitaminer, mineraler eller gram protein.
- En grovfoderanalys gör det möjligt att välja ett grovfoder med lågt energiinnehåll och beräkna en lämplig mängd.
- Fri tillgång är inte automatiskt den bästa lösningen för en häst som äter för mycket eller behöver gå ner i vikt.
- En alltför kraftig foderbegränsning kan leda till långa ätuppehåll och öka risken för brist på viktiga näringsämnen.
- Slowfeedernät, flera utfodringsplatser, kontrollerat gräsintag och ökad rörelse kan göra viktkontrollen mer hästvänlig.

Övervikt har blivit ett allvarligt välfärdsproblem
Många hästägare känner igen situationen: Hästen verkar gå upp i vikt av ingenting, samtidigt som den dagliga fodergivan blir mindre och mindre. Problemet är mer utbrett än du kanske tror.
I en brittisk studie av 785 hästar och ponnyer bedömde ägarna att 31 % var överviktiga eller feta. Andra studier och vetenskapliga översikter har funnit ännu högre andelar i utvalda populationer.
En dansk studie från mars 2023 visar att 41,5 % av danska hästar har en hullpoäng på 6 eller högre, och detta undersöktes dessutom i en population som huvudsakligen var i tävlingsträning. Med en hullpoäng över 6 räknas hästarna som överviktiga enligt Henneke-skalan, som används för att bedöma hästens hull (mängden fett på kroppen).
De många olika studierna visar samstämmigt att övervikt inte är ett sällsynt enskilt problem.
Du är alltså inte ensam om problematiken!
Extra kilon handlar inte bara om utseende. Övervikt belastar leder och hela rörelseapparaten, kan försämra prestationsförmåga och värmetolerans och ses ofta tillsammans med insulindysreglering och hovproblematik.
En häst med ett korrekt, normalt hull är därmed även ett uttryck för god hästvälfärd.
Det finns dock en viktig nyans: Övervikt är inte nödvändigtvis samma sak som ekvint metabolt syndrom (EMS), och alla överviktiga hästar har inte insulindysreglering. Men hos en predisponerad häst kan en ökad fettmassa förvärra den metabola situationen och öka behovet av en strikt kontrollerad diet.
Lättfödd betyder energieffektiv
Lättfödda typer – oftast ponnyer, kallblodstyper, cobhästar och flera ursprungliga raser, men de förekommer inom alla hästraser – har utvecklats för att klara sig på sparsam vegetation och mycket rörelse i ett kärvt klimat, där energidepåerna byggs upp under sommaren och minskar igen under vintern.
I modern hästhållning möter de ofta det motsatta: energirikt gräs, tidigt skördat grovfoder som finns tillgängligt året runt, få kilometer om dagen (begränsad hagvistelse eller begränsat utrymme), täcken och ett varmt stall. Det är inte fel; miljön tillför och bevarar helt enkelt mer energi än deras kropp från naturens sida är anpassad för.
En överviktig häst behöver färre kalorier, men behovet av protein, essentiella aminosyror, vitaminer och mineraler minskar inte. Om man bara minskar hela foderstaten minskas även övriga näringsämnen.
Därför ska en bra foderstat för den lättfödda hästen lösa tre uppgifter samtidigt:
- hålla energiintaget på en nivå som ger ett stabilt hull eller en långsam viktminskning
- täcka behovet av protein, vitaminer, mineraler, salt och vatten
- ge tuggtid, fibrer och inte minst möjlighet till ett naturligt födosöksbeteende
Om man bara löser den första uppgiften genom att dra ner kraftigt på grovfodret riskerar man en häst som fortfarande får för lite näringsämnen, står länge utan något att tugga på och i värsta fall utvecklar farliga fettdepåer.

Börja med att analysera
Du kan inte styra det du inte mäter. Börja med att skriva ned hästens kroppsvikt eller en uppskattad vikt med viktmåttband, hullpoäng, och eventuella lokala fettdepåer. Använd samma måttband, samma placering och ungefär samma tid på dagen. Ett viktmåttband visar inte nödvändigtvis den exakta vikten, men är användbart för att följa utvecklingen.
Hullpoäng:
Använd Hennekes 1–9-skala. Målet ligger vanligtvis omkring 5, men ras, ålder och muskelmassa måste också vägas in.
Du kan se en vägledning här!
Känn med händerna:
Vinterpäls och kraftig man kan dölja fett. Känn på revbenen, bogen, mankammen, länden och svansroten.
Dokumentera:
Ta bilder från sidan, framifrån och bakifrån var 2–4 vecka och skriv ner mätningarna.
Väg alla fodermedel:
Grovfoder, kraftfoder och gärna även en uppskattning av gräs, hörester, godbitar, mash och ”den lilla näven”. En hövåg och en köksvåg är ofta den billigaste förbättringen du kan göra av hela foderstaten.
Välj färre kalorier per kilo – inte bara färre kilo
Grovfodret är det viktigaste i foderstaten och till denna kategori räknas gräs, hö, hösilage och andra ”gröna fibrer” från säck och påse.
Två partier hö kan se likadana ut och ändå ge mycket olika mängder energi, socker, protein och mineraler. Ett sent skördat, fiberrikt grovfoder är ofta en bra utgångspunkt, men är inte automatiskt ett säkert val. Inte heller skördetidpunkt och utseende är någon garanti. Väder, gräsarter, utvecklingsstadium och konservering påverkar innehållet.
Därför är en grovfoderanalys ditt starkaste verktyg för en balanserad utfodring av den lättfödda hästen. Be att få information om torrsubstans, energi, smältbart råprotein, totalt socker och essentiella mineraler.
Analysen gör det möjligt att ställa rätt fråga: Hur många kilo kan hästen få och ändå ligga på lagom energiintag?
Om grovfodret innehåller mycket energi kan även en förhållandevis liten mängd täcka mer än hästens dagliga behov. Omvänt kan ett mycket energifattigt grovfoder ofta ges i en större mängd. Det ger längre tuggtid och bättre mättnad utan att nödvändigtvis tillföra fler kalorier.
Till en häst med insulindysreglering rekommenderas ofta ett totalt innehåll av icke-strukturella kolhydrater (NSC) på högst cirka 10 % av torrsubstansen. Analysmetoder och benämningar varierar mellan laboratorier; ta därför gärna hjälp av oss för att tolka ESC, WSC och NSC i just din analys.
- Köp om möjligt ett större, enhetligt parti och analysera det innan du räknar foderstaten.
- Välj hygieniskt, dammfritt och mögelfritt grovfoder med låg till måttlig energitäthet.
- Byt gradvis under 10–14 dagar – även när det ”bara” är ett nytt höparti.
Beräkna grovfodret i torrsubstans
Rekommendationer för grovfoder anges ofta som en mängd i förhållande till kroppsvikten, beräknad som torrsubstans. Det är avgörande eftersom 10 kg hö och 10 kg hösilage inte innehåller samma mängd torrsubstans. Torrt hö ligger ofta på omkring 85–90 % torrsubstans, medan hösilage kan variera mycket. Beräkna därmed din fodergiva utifrån analysens torrsubstanshalt.
SLU rekommenderar att hästen äter minst 1,5kg ts/ 100 kg kroppsvikt per dag och detsamma gäller för lättfödda hästar, om hästen däremot är extremt överviktig kan detta minskas till 1kg ts/100kg kroppsvikt under en begränsad tid. Detta är alltså den absolut lägsta rekommenderade givan, så om din häst ändå är överviktig eller till och med går upp i vikt med denna giva så behöver du se över grovfodrets energiinnehåll och antingen skaffa ett mer passande grovfoder eller anpassa foderstaten på annat sätt. Att byta ut delar av ordinarie grovfodret mot exempelvis halm kan då vara ett sätt att få ner den totala energigivan, halm innehåller dock inget protein så eftersom den totala proteingivan då kommer minskas kan ett proteinkomplement behöva läggas till även för den överviktiga hästen.

Fri tillgång på hö? Det beror på hästen och höet
Fri tillgång till grovfoder kan fungera bra för vissa normalviktiga hästar med normal aptitreglering och ett grovfoder med lämplig energitäthet. Det är både enklare och mer naturligt för hästen. Men det är inte en säker standardlösning för den lättfödda, överviktiga eller insulindysreglerade hästen. Många parametrar behöver vara på plats innan fri tillgång – även i finmaskigt nät – kan fungera för den lättfödda hästen. Vissa hästar reglerar inte intaget tillräckligt, och även ett lågt sockerinnehåll gör inte ett höparti kalorifritt eller automatiskt lämpligt för lättfödda hästar – hela bilden måste bedömas.
Målet är därför inte nödvändigtvis fri tillgång till grovfoder, utan en så lång och jämn ättid som möjligt (med max 4-5 timmar i streck utan grovfoder) inom ramen för den beräknade dagsransonen. Det kan uppnås med flera små portioner, slowfeedernät, flera foderstationer och genom att fördela ransonen så mycket som möjligt över hela dygnet.
- Använd hönät med små maskor eller andra passande hönät/höhäckar, men kontrollera tänder, läppar och inte minst eventuell frustration hos hästen. Hästen måste kunna äta lugnt och säkert. Hönät passar inte alla hästar.
- Fördela nät eller foderstationer i hela hagen så att hästen rör sig mellan vatten, skydd och grovfoder.
- Om flera hästar går tillsammans ska det finnas fler ätplatser än hästar och gott om avstånd mellan dem.
Gräset är ofta den dolda energikällan
Det är svårt att beräkna gräsintaget, och hästar kan kompensera genom att äta snabbt under den tid de har tillgång. Ett par timmars bete är därför inte nödvändigtvis en liten ranson. För den mycket lättfödda hästen kan en grushage, ett tracksystem eller en hage med sparsamt gräs och uppmätt grovfoder vara lättare att kontrollera än kortvarig tillgång till frodigt gräs.
Om du vill låta den lättfödda hästen gå på gräs finns här några tips:
- Använd en betesreducerare som ett hjälpmedel om andra möjligheter inte finns. Vänj hästen gradvis, kontrollera passform och slitage och se till att hästen kan dricka och beta med den.
- Utgå inte från att nedbetat gräs är säkert. Stressat och ungt återväxtgräs efter slåtter eller hård betning kan vara problematiskt, och mängden är fortfarande svår att uppskatta även om intaget per timme är mindre än vid långt gräs.
- Tidig morgon under sommaren innebär ofta en lägre sockerbelastning än eftermiddagen när solen värmer som mest, men efter frost eller vid växtstress, som torka, kan även denna tumregel slå fel.

Halm kan ge längre tuggtid
Ren, torr havre- eller kornhalm kan hos vissa hästar ersätta en del av höet (helst inte mer än 30 % av den totala givan) och därmed sänka foderstatens genomsnittliga energitäthet. Halm tar ofta längre tid att tugga och kan därmed förlänga ättiden. Men den är näringsfattig på protein och mineraler, och stora mängder kan ge ett bukigt utseende, förändrad träckkonsistens eller öka risken för problem hos hästar med dåliga tänder, lågt vattenintag eller tidigare problem med torr träck.
Introducera halm gradvis under flera veckor, ge fri tillgång till rent vatten och balansera protein, vitaminer och mineraler. Mängden bör anpassas individuellt; en fackmässigt utformad foderstat kan i vissa fall innehålla en betydande andel halm, men ”en halmbal i hagen” är inte i sig en balanserad bantningskur.

Blötläggning kan vara ett verktyg
Blötläggning av grovfodret kan minska en del av de vattenlösliga kolhydraterna, men effekten varierar beroende på typ av hö, vattenmängd, temperatur och tid. Samtidigt lakas även mineraler och protein ur, och längre tid är inte nödvändigtvis bättre. För metaboliskt känsliga hästar är ett kort, standardiserat upplägg ofta mer praktiskt än blötläggning över natten.
- Använd rent, kallt och rikligt med vatten; 30–60 minuter är ett vanligt praktiskt upplägg.
- Låt vattnet rinna av och häll bort det så att hästen inte kan dricka det sockerhaltiga blötläggningsvattnet.
- Utfodra snabbt – särskilt i varmt väder – och kassera ohygieniska rester. Bakteriebelastningen ökar snabbt vid blötläggning och varmt väder.
- Räkna inte med en viss minskning av sockerhalten utan analys före och efter; byt hellre parti om utgångsvärdet är mycket högt.
- Säkerställ en fullgod vitamin- och mineraltillförsel eftersom en del lakas ur.
Som utgångspunkt rekommenderar vi endast denna lösning om det inte finns andra möjligheter att hitta ett mer lämpligt grovfoder till hästen.
Färre kalorier får inte innebära färre näringsämnen
När mängden grovfoder begränsas minskar tillförseln av allt – inte bara energi. Den lättfödda hästen behöver fortfarande aminosyror, mineraler, vitaminer och salt. Därför är det vanligt att använda ett koncentrerat vitamin- och mineralfoder med lågt innehåll av socker, stärkelse och kalorier, anpassat efter grovfoderanalysen, eller ett anpassat helfoder som till exempel EquiGard Müsli.
Protein förtjänar särskild uppmärksamhet. En häst kan gå ner i vikt och samtidigt förlora muskelmassa om foderstatens protein och essentiella aminosyror är otillräckliga. Bedöm överlinje, bakdel och prestation – inte bara midjemått. Välj proteinkällor utifrån analys och behov; tillskott ”för säkerhets skull” kan också tillföra onödiga kalorier eller påverka insulinresponsen hos vissa metaboliskt känsliga hästar.

Rörelse är en del av foderstaten
Ökad aktivitet förbrukar energi och kan förbättra insulinkänsligheten. För en frisk häst är daglig rörelse ofta mer effektiv än enstaka hårda träningspass. Ridning, backträning, bomarbete, longering, lösdrift och tracksystem kan kombineras utifrån hästens kondition. Lågintensivt arbete under lite längre pass kan vara fördelaktigt för den mycket överviktiga hästen för att inte slita på leder och senor. För att sedan förbättra konditionen och öka energiförbrukningen ytterligare kan mer högintensiv träning läggas till där hästen får upp pulsen, 20min per dag gör stor skillnad.
Om vikten inte minskar som planerat:
Kontrollera dessa sju saker
- Är allt grovfoder verkligen vägt, och är torrsubstanshalten korrekt?
- Hur mycket gräs hinner hästen äta – även under staketet eller genom betesreduceraren?
- Delar hästen foder med andra eller stjäl den från en långsammare kompis?
- Finns det dolda kalorier i godbitar, mash, olja, lucern eller strömedel (halm)?
- Är grovfodrets energiinnehåll verkligen tillräckligt lågt?
- Rör sig hästen mindre på grund av smärta, hagstorlek eller bristande motivation?
- Bör veterinären undersöka hästen för insulindysreglering, EMS eller PPID?

Den bästa planen är den som kan justeras
Den lättfödda hästen ska inte svälta sig smal. Den ska ha en foderstat där varje tugga fyller en funktion: fibrer för tarmen och tuggtiden, tillräckligt med protein för muskler och vävnader samt mineraler och vitaminer för kroppens funktioner – men färre kalorier än vad moderna betesmarker och energirikt grovfoder ofta tillför.
Den mest hållbara vägen är därför att mäta hästen, väga fodret, analysera grovfodret, kontrollera gräsintaget, förlänga ättiden och skapa mer säker rörelse. När viktminskningen sker långsamt, planerat och med ett näringsmässigt täckande foderupplägg får du inte bara en lättare häst. Du skapar också bättre förutsättningar för hållbarhet, rörelseglädje och metabol hälsa.
Önskar du konkreta rekommendationer eller en foderstat till din häst?
Kontakta gärna någon av våra rådgivare direkt eller fyll i formuläret för foderstat på vår hemsida.
Så återkommer vi till dig så snart som möjligt.
Källor
Mad Barn: Feeding your Easy Keeper Horse: Best Diet Plan for Weight Management
https://madbarn.com/feeding-easy-keeper-horse/
Forageplus: Should You Feed Adlib Hay to Horses and Ponies?
https://forageplus.co.uk/should-you-feed-adlib-hay/
Forageplus: Can Underfeeding Metabolic Horses Worsen Insulin Resistance?
https://forageplus.co.uk/underfeeding-metabolic-horses/
Robin et al. (2015): Prevalence of and risk factors for equine obesity in Great Britain
Burns (2025): Nutritional Management of Equine Insulin Dysregulation