Mineraler är en väsentlig del av hästens foderstat även om de inte tillför hästen någon energi. Mineraler är bland annat avgörande för att hästen ska kunna omsätta fett, protein och kolhydrater. Hästens muskler och nerver kan inte heller fungera utan mineraler och detsamma gäller hästens skelett som inte skulle kunna bära dess vikt om inte mineraler tillfördes genom fodret!
Mineraler är också involverade i blodets transport av syre och hjälper till att upprätthålla kroppens syra-/bas- och vätskebalans. Du hittar mineralerna som en del av vitaminer, enzymer, hormoner och aminosyror.
Så även om hästen bara består av 4 % mineraler, betyder de ALLT för hästen!
Mineraler är unika då de inte innehåller något kol (C) utan är små beståndsdelar av sten. Det kan vara svårt att föreställa sig hur en häst ska kunna smälta dessa. Men hästen är också utvecklad för att smälta växter, som i sin tur tar upp mineralerna från jorden – alltså från mikroskopiska stenar – och omvandlar dessa i växternas celler där de binds till olika strukturer som fibrer, protein och socker. Dessa komponenter känns igen av hästens system och kan därmed tas upp.
Hur mineraler tas upp
Oorganiska mineraler
Det är stor skillnad på hur mineraler tas upp i hästens tarm. Faktorer som särskilt påverkar upptaget är fett i fodret, icke-nedbrytbara fibrer och vitaminer.
Samtidigt har tarmens pH-värde (som påverkar mineralernas löslighet) stor betydelse för upptaget.
Det finns också stora skillnader mellan olika mineraler. Upptaget av kalcium ligger mellan 10–40 %, medan fosfor tas upp bättre – cirka 70 %. Järn varierar mellan 2-20 %, där genomsnittet är 4 %.
Zink tas upp från 5 % till hela 90 %, och magnesium mellan 25-75 %, med ett genomsnitt på 43 %.
Dessa värden gäller särskilt för de mineraler vi kallar oorganiska, som förekommer i sin ursprungliga form.
Oorganiskt zink anges i foder som zinkkarbonat, zinksulfat eller zinkoxid.
Organiska mineraler
På grund av variationen i upptaglighet började olika företag undersöka om det gick att binda mineraler i en form som liknar den som de förekommer i hos växter – det vill säga att binda de oorganiska mineralerna till organiska ämnen som protein eller sockerarter.
Så uppstod organiska mineraler.
Organiska mineraler innebär alltså inte att de är ekologiska, utan att de är i en kemiskt organisk form.
Det är också möjligt att “mata” jästceller med oorganiska mineraler. Jästcellerna tar då upp dessa och införlivar dem i sin cellstruktur. Mineralerna omvandlas därmed till organiska. Efter detta förstörs jästcellens väggar och de nu organiska mineralerna kan användas i foderblandningar till hästar.
De organiskt bundna mineralerna tas upp genom tarmslemhinnan på samma sätt som aminosyrorna och sockret som mineralerna är bundna till. Mineralen transporteras alltså tillsammans med det organiska ämnet genom tarmen, in i blodet och vidare till cellerna där ämnena separeras och används där kroppen behöver dem.
Organiska mineraler har därför hög biotillgänglighet – upp till 90 % kan tas upp. Men upptaget kan variera beroende på individ och mineral.
Förädlingen från oorganiska till organiska mineraler är en process som kräver både tid och pengar, vilket innebär att foderprodukter med organiska mineraler kan kosta lite mer.
Organiska mineraler har ändelser som -chelat och -glukonat.
Men denna metod är inte alltid framgångsrik – hos vissa mineraler försämras upptaget när de görs organiska, och därför omvandlas inte alla mineraler.
Liposomalt bundna mineraler
Det senaste inom mineraler till hästar är att binda dem i så kallad liposomal form.
Liposomer och de mindre micellerna består av ett fettlager (lipider), huvudsakligen fosfolipider. Fosfolipider har en fettälskande svans och ett vattenälskande huvud, och ingår bland annat i cellmembran som ett skyddande dubbellager.
En micell är sfärisk och består av ett enda lager fosfolipider, där de vattenälskande huvudena pekar utåt och svansarna inåt. Miceller kan transportera fettlösliga ämnen i en vattenmiljö.
Ett liposom är en liten vesikel (blåsa) med ett dubbelt fosfolipidlager och ett hålrum i mitten – en kärna – där vattenlösliga ämnen kan transporteras.
Med hjälp av liposomer kan vattenlösliga mineraler kapslas in och skyddas mot nedbrytning under matsmältningen, vilket gör att de tas upp mycket bättre – med upp till 100 % effektivitet.
Ett liposom innehåller alltså en vattendroppe med mineralen, skyddad från den omgivande miljön.
Liposomer är mycket små – från 20 nanometer (nm) till några mikrometer (µm), vilket motsvarar 0,02–0,1 mm, eller 100–1.000 gånger mindre än ett hårstrå i diameter.
Genom att använda fosfolipider på detta sätt utnyttjar man kroppens egna principer för att göra mineralerna lättare att transportera, samt för att förbättra eller påskynda upptaget in i hästens celler.
Strukturen hos liposomer, miceller och kroppens cellmembran underlättar upptaget via endocytos (upptag genom cellmembran) utan att det behövs membranbundna transportproteiner eller energi – som annars krävs för att transportera oorganiska mineraler in i cellerna.
Den ökade biotillgängligheten och det snabba upptaget (upp till 100 %) med liposomal- och micell-form gör det möjligt att spara på planetens resurser, eftersom mycket mindre mängd mineral krävs för att uppnå stor effekt på hästen.
Läs mer om liposomal inkapsling i detta blogginlägg:
Du kan även läsa mer om mineraler, deras inbördes förhållanden, enskilda mineraler och andra relaterade ämnen i blogginlägget här:
Om du är osäker på om din häst täcker sitt behov av mineraler, eller vilket mineralfoder som är bäst för just din häst,
är du välkommen att kontakta oss direkt eller fylla i vårt foderstatsformulär på hemsidan – så återkommer vi till dig så snart som möjligt.
