Grovfoderanalys – hur ska du läsa den?

Grovfoder är grunden i varje hästs foderstat – även för din häst!

En häst behöver minst 1,5 kg torrsubstans grovfoder (hö/hösilage) per 100 kg kroppsvikt och dag för att täcka behovet av smältbara fibrer och säkerställa en välfungerande matsmältningskanal.

Gräs ingår dock också i denna beräkning. Om hästen går på bete kan mängden grovfoder därför minskas. Detta är vanligtvis endast aktuellt under sommarperioden, vilket innebär att din häst huvudsakligen lever på grovfoder under större delen av året.

Om hästen inte blir för tjock så får den gärna äta mer än denna mängd vilken är en minsta rekommendation, många hästar behöver mer än 1,5kg ts för att även täcka sitt tuggbehov.

Att veta vad grovfodret innehåller är grunden för att kunna optimera hästens foderstat på rätt sätt. Kort sagt ska kompletteringsfodret innehålla det som grovfodret saknar, så att foderstaten kan anpassas så optimalt som möjligt.

Om grovfodret till exempel inte innehåller tillräckligt med protein bör man välja ett kraftfoder med ett högre proteininnehåll för att balansera foderstaten.

Om grovfodrets innehåll är okänt går det inte att räkna ut foderstaten på detta sätt, och man vet därför inte vad hästen faktiskt får i sig.

I vissa länder, som till exempel Sverige, är grovfoderanalyser standard, medan det i Danmark fortfarande är mer undantag än regel att analysera sitt grovfoder.

I dag finns det dock flera seriösa grovfoderproducenter som endast levererar grovfoder med analys, så att de vet vad de säljer.

Nedan ger vi en förklaring till den information som vanligtvis finns i en grovfoderanalys.

Observera dock att värdena kan presenteras något olika beroende på vilken analysmetod som används.

Vi samarbetar med Eurofins och utgår därför från deras analyser.

Torrsubstans

Torrsubstansen visar hur stor andel vatten som finns i ditt hö eller hösilage, vilket har betydelse för hur många kilo hästen ska få.

Som nämnt tidigare har din häst ett minimibehov på 1,5 kg torrsubstans per 100 kg kroppsvikt. Därför måste hänsyn tas till vattenhalten i grovfodret när man beräknar hur många kilo hästen ska få per dag.

En häst som väger 500 kg behöver minst 7,5 kg torrsubstans dagligen. Om grovfodret innehåller 80 % torrsubstans måste hästen få 7,5 kg plus 20 % extra, eftersom resterande del är vatten. I detta fall ska hästen få 9 kg uppvägt grovfoder per dag.

Torrsubstanshalten har dessutom betydelse för om höet är lagringsdugligt. Hö bör helst innehålla mer än 85 % torrsubstans. När det gäller hösilage säger torrsubstanshalten något om hur mycket fodret har ensilerats. Under 65 % torrsubstans får man en god ensilering och därmed god hållbarhet.

Energi och foderenheter (FE)

Energiberäkningar för hästar är faktiskt mer komplicerade än man kanske tror. Energi kan anges i olika enheter som kan omvandlas till varandra, men hur detta görs beror på hur energin anges.

Övergripande delas energiomsättningen in i fyra kategorier: bruttoenergi, smältbar energi, omsättbar energi och nettoenergi.

Bruttoenergi är den totala mängden energi som finns i ett fodermedel och mäts i en kalorimeterbomb, en metod där man mäter den energi som frigörs när fodermedlet förbränns fullständigt i en sluten, trycktålig behållare med rent syre.

Smältbar energi är nästa steg. Här tar man hänsyn till den energiförlust som sker via träcken.

Omsättbar energi är ytterligare ett steg längre, där man förutom energiförlust via träck även tar hänsyn till energiförluster via urin och tarmgaser såsom metan.

Slutligen kommer nettoenergi, vilket är den mest komplexa energiformen. Här tas hänsyn till energiförluster via träck, urin och tarmgaser, men också till energiförluster genom värmeproduktion och den energi som används i matsmältningsprocesserna. Dessa beräkningar innehåller många okända faktorer och bygger ofta på uppskattningar.

Det råder delade meningar internationellt om hur energiinnehåll i foder bäst ska anges. Därför är det viktigt att vara noggrann när man jämför produkter så att man jämför samma energienheter.

I Sverige används enheten Megajoule för att beräkna energiinnehållet, vilket förkortas MJ.

Råprotein

Råprotein definieras som den totala mängden protein i ett foder, medan smältbart råprotein är den del av proteinet som hästen kan smälta i tunntarmen och därmed använda till exempelvis muskeluppbyggnad.

Det är därför viktigt att känna till den smältbara delen av proteinet, eftersom ett foder kan ha ett högt råproteininnehåll men samtidigt låg smältbarhet. Om proteinet har låg smältbarhet kan det vara svårt för hästen att använda proteinkällan för att bygga muskler.

Båda värdena anges i g/kg TS (torrsubstans).

För att en vuxen häst i underhåll ska få i sig tillräckligt med smältbart råprotein så behöver den i snitt 6 gram smältbart råprotein per MJ.

Eurofins använder följande proteinklasser för att beskriva om proteininnehållet är högt eller lågt:

Under de senaste åren har vi sett allt fler analyser hamna i kategorin mycket lågt, vilket innebär att grovfoderanalysen blir ett allt viktigare verktyg för att kunna sätta samman en balanserad foderstat.

För de analyser som vi har fått in under 2025 genom vårt samarbete med Eurofins ligger genomsnittet för smältbart råprotein på 36,4 g per kg torrsubstans.

Neutral Detergent Fiber (NDF)

NDF anger andelen fibrer i grovfodret och ligger ofta mellan 500 och 700 beroende på hur mycket struktur grovfodret innehåller.

NDF säger något om fodrets smältbarhet och därmed hur väl tarmens mikroflora trivs på fodret. Om värdet överstiger 700 blir fodret mer svårsmält.

För hästar är det önskvärt att nivån ligger mellan 550 och 650 g NDF/kg TS. Om ditt grovfoder ligger över denna nivå betyder det dock inte att det inte kan användas. Det kan bara behöva kompletteras med ett lättsmält fiberfoder i krubban. Exempel på detta är Gastro Relief Beet, GlyxWiese Müsli, GlyxWiese Höcobs eller Glyx-Mash.

Det finns ofta ett tydligt samband mellan NDF och proteininnehållet: ju högre NDF-värdet är, desto lägre är vanligtvis proteininnehållet i grovfodret.

Detta visar att ju längre strået har utvecklats och ju närmare gräset är axgång, desto mindre protein innehåller fodret, även om energiinnehållet fortfarande kan vara högt.

Socker

Under de senaste åren har det diskuterats mycket att den totala sockerhalten i gräset, eller det som i analysspråk kallas WSC (Water-Soluble Carbohydrates), inte bör överstiga 12 %.

WSC omfattar korta, medellånga och långa kolhydratkedjor. Den kemiska strukturen skiljer sig dock åt, och även om de ofta benämns som sockerarter är de långa kedjorna, såsom fruktan, egentligen inte sockerarter.

Fruktan är en fiber och påverkar därför inte blodsockret när hästen äter det. Det gör däremot det vanliga sockret som finns i gräset och därmed i grovfodret. Det är detta som kan vara problematiskt för hästar som är överviktiga eller har ämnesomsättningsrelaterade problem.

Socker omvandlas till fruktan när växten lagrar energi för senare användning. Därför kan man vara ganska säker på att om fruktanhalten är hög i gräset, så är även sockerhalten hög.

Olika laboratorier redovisar socker på olika sätt.

WSC inkluderar alla typer av sockerarter, inklusive fruktan, medan etanollösliga kolhydrater (ESC) anger den mängd socker som tas upp i hästens tunntarm och därmed påverkar blodsockret.

Vilket sockervärde som anges framgår inte alltid tydligt av analysresultaten.

Eurofins använder WSC och ESC, men fråga gärna laboratoriet som utfört analysen vilken parameter de använder.

Mineraler

Mineralinnehållet anges vanligtvis i analysen som g eller mg per kg TS. Alla analyser innehåller inte dessa uppgifter, men mineralinnehållet kan variera avsevärt.

Mineralvärdena används för att balansera resten av hästens foderstat så att man undviker både över- och underutfodring.

Vitaminer

Vitaminer analyseras sällan eftersom analysen är kostsam och vitamininnehållet minskar i det konserverade gräset under lagringstiden. Innehållet är alltså inte konstant.

Vitamininnehållet bevaras dock bättre i hösilage än i hö, eftersom det skyddas från luftens syre, som är den främsta nedbrytande faktorn.

Jämförelse av analyser

Om du vill jämföra värden mellan olika analyser är det viktigt att jämföra värden per kg TS och inte per kg foder, eftersom vatten annars påverkar resultaten.

Om du tittar på värden per kg foder kan det till exempel se ut som om grovfodret innehåller mindre socker, men det beror bara på att vattnet späder ut värdena.

Om du vill omvandla från g/kg TS till procent (%) flyttar du enkelt decimaltecknet ett steg åt vänster. Om analysen till exempel visar 152 g socker per kg torrsubstans motsvarar det 15,2 %.