Nej, det finns inte tillräcklig dokumentation för ett särskilt lågt selenbehov. Den totala tillförseln bör beräknas utifrån hela foderstaten, eftersom både brist och överutfodring kan vara problematiskt.
0
0
Vad behöver islandshästen egentligen?
Islandshästen är känd bland annat för sin tålighet, för att vara säker på hoven, och för sin kraftiga vackra päls och tagel. Dessa egenskaper har, tillsammans med laboratoriesvar från mineralanalyser av blod samt rasens ursprung på det vulkaniska Island där marken har en speciell mineralsammansättning, gett upphov till två seglivade myter om utfodring av islandshästar:
Båda påståendena låter vid första anblick kanske logiska. Men när man tittar på forskningen är slutsatsen mer nyanserad. Det finns inte tillräcklig dokumentation för att fastställa särskilda, rasspecifika normer för vare sig selen eller zink till islandshästar. När det gäller zink är det dock rimligt att en otillräcklig tillförsel eller en mindre lämplig mineralkälla kan få en större betydelse för dessa hästar än för en motsvarande häst med mindre päls och tagel.
Foderstaten bör därför utgå från hästens totala näringsbehov, grovfodrets innehåll, kroppsvikt, hull, ålder, arbetsnivå och eventuella hälsoproblem – inte enbart från rasens eventuella rykte.
Här i blogginlägget kan du läsa mer om den forskning som finns på området.
Islandshästen är ofta lättfödd, men behöver fortfarande en balanserad tillförsel av protein, vitaminer, mineraler och fettsyror. Det finns ingen dokumentation för att rasen generellt behöver mindre selen eller extra zink. Foderstaten bör därför baseras på grovfoderanalys, hull, arbetsnivå och individuella behov – inte på myter om rasen.
Islandshästen har utvecklats under århundraden under krävande förhållanden. Rasen är generellt bra på att hålla hullet på en förhållandevis energifattig foderstat, och en studie som jämförde islandshästar och travhästar på samma typ av grovfoder fann skillnader i både viktutveckling och metabolisk respons. Det stödjer erfarenheten av att många islandshästar är lättfödda, men de kan inte vara utan essentiella vitaminer, mineraler, aminosyror och fettsyror (Ragnarsson et al., 2010).
Vi vill samtidigt uppmärksamma att alla islandshästar inte är likadana och att en individuellt anpassad foderstat är avgörande för den enskilda hästens välbefinnande.
Det är avgörande att skilja mellan energi och andra näringsämnen. En lättfödd häst har vanligtvis inte behov av extra kalorier utöver det den får från grovfodret. Det innebär att du behöver vara extra uppmärksam om du minskar mängden kraftfoder för att kontrollera vikten. Det kan snabbt leda till brist på viktiga vitaminer och mineraler om dessa inte tillförs från annat håll.
Grovfodret är grunden i hästens utfodring – oavsett om det är en islandshäst, ett varmblod, ett fullblod eller någon annan ras. Det tillför fibrer, energi, protein samt en del vitaminer och mineraler, stödjer tarmens viktiga mikrobiom och ger viktig tuggtid och salivproduktion. Men grovfodrets näringsinnehåll varierar betydligt, och utseendet avslöjar inte om det innehåller tillräckligt med zink, koppar eller selen. Därför är en grovfoderanalys den mest exakta utgångspunkten.
Här kan du läsa mer om foder till den lättfödda hästen!
Förutom att vara en lättfödd häst som ofta är överviktig är islandshästen en ras där hud och päls värdesätts högt. I praktiken upplevs islandshästar vara känsligare, och eventuella problem med päls och hud blir mer påtagliga eftersom dessa hästar har rikligt med päls, man och svans.
En vacker päls är inte resultatet av en enda ingrediens.
Tagel, päls och horn består huvudsakligen av keratin, och bildandet av keratin kräver bland annat en tillräcklig tillförsel av protein och aminosyror. Zink och koppar ingår i en rad enzymsystem och har betydelse för normal hudfunktion, hårbildning och pigmentering. Essentiella fettsyror bidrar till hudens barriär och normala immunfunktion, medan bland annat selen och E-vitamin ingår i kroppens antioxidativa försvar.
Du kan läsa mer om päls och näring här!
Det innebär att en matt päls, mjäll, håravfall, klåda eller hudirritation inte automatiskt kan tolkas som ”zinkbrist”. Symtomen är ospecifika och kan bland annat ha samband med parasiter, överkänslighet, hormonella faktorer, obalans i den totala foderstaten eller otillräcklig tillförsel av protein.
I en studie av utfodringspraxis på Island och hos islandshästar efter import till Tyskland fann forskarna mycket låga selenkoncentrationer i isländskt grovfoder och låga värden i hästarnas blodplasma. Efter import ökade plasmakoncentrationen, särskilt när hästarna fick mineral- eller tillskottsfoder. Samtidigt observerade forskarna inte de sjukdomstecken som man skulle kunna förvänta sig vid låg selenstatus i blodet hos hästarna på Island. De lade därför fram en hypotes om att rasen skulle kunna vara anpassad till en lägre selentillförsel, eller att andra antioxidativa mekanismer skulle kunna kompensera för den låga selentillförseln (Vervuert et al., 2004).
Det är en intressant hypotes, men det är inte detsamma som dokumentation för att islandshästen skulle ha ett lägre genetiskt eller fysiologiskt behov. Studien fastställde ingen rasspecifik selennorm, och författarna efterlyste själva ytterligare forskning på området, som dock inte har genomförts.
Det är dock sannolikt denna studie som ligger till grund för följande kommentar i de vanliga mineralanalyserna av blod hos hästar och som har bidragit till förvirringen kring selen till islandshästar:
Observera att de skriver ”may”, vilket i princip betyder att de inte är säkra på att det faktiskt gäller att islandshästar har lägre referensnivåer i blodet än andra hästraser.
En islandshäst bör därför varken få mindre selen eller mer selen än andra hästraser ”för säkerhets skull”. Selen är ett essentiellt mineral, men marginalen mellan otillräcklig och för hög tillförsel är relativt liten. Därför måste alla källor räknas med: grovfoder, gräs, kompletteringsfoder och separata tillskott.
Det mest fackmässigt välgrundade tillvägagångssättet vid tilldelning av selen till islandshästar är därför att:
Att hästar i en studie fungerade med låga plasmavärden bevisar alltså inte att alla islandshästar mår bäst av att ligga under de vanliga referensintervallen.
Omvänt bör man inte heller försöka ”korrigera” ett förmodat högt värde aggressivt utan att känna till hela foderstaten.
Här kan du läsa om vilken betydelse för mycket selen har för hästen!
Zink är utan tvekan viktigt. Mineralet medverkar i processer som är centrala för celldelning, hudens underhåll, sårläkning och hårbildning. Men det betyder inte automatiskt att en häst med mer päls har ett högre dagligt zinkbehov per kilo kroppsvikt.
En studie av 104 islandshästar undersökte zink i plasma och blodceller i relation till bland annat besättning, kön, ålder och säsongsbetingad hudirritation. Plasmazink varierade mellan besättningarna, medan de övriga mätvärdena inte visade något entydigt mönster (Kolm, Helsberg & Gemeiner, 2005). En annan studie fann ingen säker skillnad i plasmazink mellan islandshästar med säsongsbetingad hudirritation och friska kontroller. Det fanns ett svagt samband mellan lägre plasmazink och högre symtomgrad, men det förklarade endast en liten del av variationen och bedömdes vara av begränsad klinisk betydelse (Stark, Schneider & Gemeiner, 2001).
Även Vervuert och kollegor beskrev en marginell zinktillförsel från grovfoder både på Island och i Tyskland, men drog slutsatsen att man inte kunde förvänta sig ett generellt, rasspecifikt förhöjt zinkbehov hos den friska islandshästen. Behovet av en mer riktad zinktillförsel vid problem behövde undersökas ytterligare.
Den stora mängden päls och tagel är därför en god anledning att säkerställa att foderstatens zinktillförsel är tillräcklig – inte ett argument för att blint lägga till ett extra zinktillskott.
En studie med 18 engelska fullblodshästar jämförde en kontrollfoderstat med foder som innehöll zink och koppar i organisk respektive oorganisk form. Efter 110 dagar hade pälsen från gruppen som fick organiska spårämnen ökad styrka och elasticitet. Studien tyder på att spårämnenas kemiska form kan påverka pälsens mekaniska egenskaper (Kania et al., 2010).
I ett danskt kliniskt arbete följdes sju hästar med hudproblem på den nedre delen av benen under oral tillförsel av organiskt zink. Tydliga kliniska förbättringar och en stigande zinkkoncentration i pälsen observerades. Resultaten är intressanta, men kan inte bekräfta att välfungerande islandshästar som ras behöver extra zink, snarare att det kan göra skillnad om hästarna har problem (Lene Norman Vad, 2010).
Organiskt bundna spårämnen, såsom zink, är alltså relevanta i en välbalanserad foderstat, särskilt för hästar som har problem med päls, hud och tagel.
I en svensk enkätstudie av 441 islandshästar hade 26,2 % av de importerade islandshästarna säsongsbetingad hudirritation jämfört med 6,7 % av de svenskfödda. Risken var därför mer än sex gånger högre hos de importerade hästarna (Broström, Larsson & Troedsson, 1987).
Det är säkerligen en av anledningarna till att ägare till islandshästar lägger så stort fokus på hudens och pälsens kvalitet, och tillsammans med tidigare studier av hud- och pälskvalitet är det rimligt att vara särskilt uppmärksam på zinkinnehållet i hästens foderstat.
Det är dock en heltäckande foderstat som ger det bästa stödet för normal hud- och immunfunktion, men foder kan inte ensamt förebygga eller behandla säsongsbetingad hudirritation. Effektivt insektsskydd, management, hudvård och veterinärmedicinsk utredning är minst lika viktiga.
Du kan läsa mer om detta i det här blogginlägget!
Man antar att det är det plötsliga mötet med svidknott som de importerade islandshästarna har svårt att hantera. Svidknotten finns inte på Island, men utgör däremot en stor del av insektsbelastningen i Skandinavien.
När gräs ersätts med hö eller hösilage minskar vanligtvis tillförseln av färska växtfettsyror. En relevant källa till omega-3 kan därför övervägas som en del av den totala foderstaten. Fettsyrorna ingår i cellmembranen och i regleringen av immunprocesser.
En mindre studie har dessutom visat en minskad reaktion vid hudtest hos hästar med säsongsbetingad hudirritation efter tillskott av linfrö, men detta bör ses som understödjande näring.
Du kan läsa mer om omega-3-fettsyror och huden här!
Under pälsfällningen är det lika viktigt att se på foderstatens protein- och aminosyrakvalitet. Om hästen får rikligt med zink men för lite användbart protein saknar kroppen fortfarande byggstenar till keratin.
Utfodring för hud och päls handlar därför om helheten: energi i lämplig mängd, tillräckligt med kvalitetsprotein, balanserade mineraler och relevanta fettsyror.
Följ denna ordning i stället för att börja med ett enskilt tillskott:
När grovfodret har bedömts kan kraftfodret väljas utifrån hästens näringsbehov – utan att kompromissa med vitaminer, mineraler och aminosyror.
| Hästtyp | Näringsmässigt fokus | Möjligt val från Hesta Mix-serien |
| Den mycket lättfödda eller överviktiga islandshästen | Koncentrerade näringsämnen i en liten fodermängd och begränsad extra energi | Hesta Mix Light Energy |
| Islandshästen i träning med fokus på muskulaturen | Kvalitetsprotein, essentiella aminosyror och en balanserad vitamin- och mineraltillförsel | Hesta Mix Pellets |
| Islandshästen med ett större energibehov | Mer energi för arbete kombinerat med fibrer, protein, vitaminer och mineraler | Hesta Mix Müsli |
Hesta Mix-serien utvecklades med utgångspunkt i ett försök som St. Hippolyt genomförde 1997 på det tyska islandshäststuteriet Hesta Borg i samarbete med en veterinär och en biokemist. Syftet var att undersöka orsakerna till hud- och pälsproblem hos islandshästar.
Försökshästarna led av säsongsbetingad hudirritation och uttalad zinkbrist. Med en riktad foderstat baserad på lättupptagliga organiska spårämnen uppnåddes långsiktiga förbättringar av hästarnas hud och päls. Resultaten låg till grund för Hesta Mix-serien och tillskottsprodukterna Hesta Plus, som har utvecklats för att avhjälpa brist på mikromineraler.
Hesta Mix-serien är framtagen för specialraser och lättfödda hästar som behöver få sitt näringsbehov täckt genom en förhållandevis liten daglig fodermängd.
Produkterna har ett högt innehåll av vitaminer och mineraler, däribland zink, koppar och biotin, i lättupptagliga former som hästen kan tillgodogöra sig. Flera av näringsämnena bidrar till normal hudfunktion och till att bibehålla päls och hovar. Produkterna innehåller dessutom örter, oljor och oljehaltiga frön.
Det är dock avgörande att både produkt och dosering anpassas till den totala foderstaten. Om ett foder ges i mindre mängd än rekommenderat täcker det inte nödvändigtvis hästens behov fullt ut. Om flera vitamin- och mineralberikade produkter kombineras kan tillförseln av enskilda mineraler istället bli för hög.
Islandshästen är ofta lättfödd när det gäller energi, men dess behov av essentiella näringsämnen försvinner inte. Den kraftiga pälsen gör en korrekt tillförsel av protein, fettsyror, zink, koppar, selen och andra näringsämnen viktig, men är i sig inget bevis för ett extra zinkbehov.
Den bästa vägen till frisk hud, starka hårstrån och en funktionell päls är därför varken ”mer zink” eller ”mindre selen” som standard. Det är en analyserad och balanserad foderstat som passar den enskilda hästens hull, arbete, miljö och hälsa.
Önskar du konkret vägledning för din islandshäst?
Kontakta gärna någon av våra rådgivare för mer vägledning. Du hittar kontaktuppgifterna på hemsidan under rådgivning!
Nej, det finns inte tillräcklig dokumentation för ett särskilt lågt selenbehov. Den totala tillförseln bör beräknas utifrån hela foderstaten, eftersom både brist och överutfodring kan vara problematiskt.
Inte nödvändigtvis. Zink är viktigt för hud och hår, men en kraftig päls är inte i sig ett bevis på ett större behov. Zink bör bedömas tillsammans med bland annat koppar, protein och fettsyror.
Börja med en grovfoderanalys och bedöm därefter hästens vikt, hull, ålder, arbetsnivå och hälsa. Välj ett foder som täcker näringsbehovet utan att tillföra onödig energi.
Maja Mandrup Knudsen har under många år varit en välkänd och betrodd rådgivare bland danska hästägare. Med en utbildning som jordbruksteknolog med inriktning mot hästar och mer än ett decennium hos St. Hippolyt har hon byggt upp en gedigen fackkunskap om utfodring, hälsa och skötsel av hästar.
Som tidigare foderrådgivare har Maja hjälpt otaliga hästägare med både daglig utfodringsrådgivning och komplexa utmaningar, där små justeringar har gjort stor skillnad för hästens välbefinnande. I dag arbetar hon med marknadsföring, kommunikation och produktutveckling hos St. Hippolyt, där hon också fortsätter att dela med sig av sin erfarenhet och kunskap genom artiklar, sociala medier och fackligt innehåll.
För Maja är rådgivning och kunskapsförmedling fortfarande en hjärtefråga, och hennes största motivation är att göra en positiv skillnad för både häst och ägare.
Maja äger själv ett par lättfödda hästar som går på lösdrift med aktiv utevistelse, och hon fokuserar på att hålla hästarna så naturligt som möjligt, med gott om bra hö, rörelse och berikning.
St. Hippolyt Sverige AB
org. nr. 556775-4386
Tel. 0413 486 100
info@hippolyt.se
St. Hippolyt Nordic A/S
Øgelundvej 7, Blåhøj
DK-7330 Brande
CVR: DK 10026725
IBAN: SE6295000099604205200126
