0
En steg-för-steg-guide
Att utfodra en häst korrekt handlar om så mycket mer än att bara fylla krubban med det billigaste eller dyraste fodret från butiken. Hästens matsmältning har utvecklats under tusentals år för ett liv som gräsätande flockdjur på stora och karga stäpper, där den rörde sig många kilometer varje dag och åt små mängder fiberrik föda nästan konstant. Även om hästen har domesticerats och avlats under många år så har dess matsmältning inte förändrats.
När vi förstår hur hästens kropp fungerar naturligt blir det även mycket lättare att fatta bra beslut kring utfodringen.
Många utfodringsproblem uppstår faktiskt eftersom vi försöker utfodra hästen som en människa eller ett produktionsdjur, men hästen är varken det ena eller det andra. Den är framför allt ett växtätande flyktdjur med en mycket känslig matsmältning.
För att kunna utfodra på ett bra sätt måste man först förstå hur hästens matsmältning är uppbyggd.
Hästen har en relativt liten magsäck i förhållande till sin storlek. Magsäcken rymmer endast omkring 8–15 liter för en häst på ca 500kg, vilket är mycket lite för ett djur av den storleken. Däremot har hästen ett enormt grovtarmssystem med blindtarm och tjocktarm, som tillsammans rymmer över 100 liter hos en vuxen häst. Här fermenteras fibrer från gräs och hö av miljarder mikroorganismer, som omvandlar fibrerna till energi som hästen kan utnyttja. Samtidigt producerar de en stor del av de B-vitaminer som hästen behöver. Hästen och mikroorganismerna lever i symbios med varandra. Mikroorganismerna kallas också ofta för hästens tarmflora eller mikrobiom.
Mellan magsäcken och grovtarmen ligger tunntarmen, som är den del av matsmältningen där näringsämnen som socker, stärkelse, protein och fett ska brytas ned och tas upp. Hästens tunntarm är effektiv för mindre mängder lättsmälta näringsämnen, men den är inte skapad för stora mängder stärkelse eller fett på en gång.
Om hästen får mer stärkelse än tunntarmen hinner smälta (generellt rekommenderas max 2 g stärkelse per kg häst per dag och max 1 g per kg häst per måltid) fortsätter stärkelsen vidare till grovtarmen.
Där kan den överskjutande stärkelsen skapa obalans bland mikroorganismerna och öka risken för bland annat matsmältningsproblem och de följder som kan kräva veterinärbehandling.
Hästen har heller ingen gallblåsa, vilket skiljer den från människor. Hos människor lagras gallan (som används vid nedbrytning av fett och oljor) i gallblåsan och frigörs i större mängder när vi äter fettrika måltider. Hästen producerar däremot galla kontinuerligt i små mängder direkt från levern till tarmen. Därför är hästen generellt dålig på att hantera stora mängder fett och olja i kosten på en gång. Mindre mängder olja kan vara användbara som energikälla, men det ska introduceras gradvis och användas med eftertanke.
Därför är det mycket viktigt att vi förhåller oss till följande:
När hästen tuggar grovfoder (även kallat stråfoder, som innehåller en stor andel fibrer) producerar den stora mängder saliv.
Det beror bland annat på den långa tuggtid som grovfoder kräver. 1 kg hö kan kräva upp till 3.000-3.500 tuggningar, medan 1 kg kraftfoder ofta bara kräver omkring 800-1.200 tuggningar.
Den långa tuggtiden vid grovfoder är viktig eftersom saliven hjälper till att neutralisera magsyran och skydda magslemhinnan. Hästar producerar nämligen magsyra konstant dygnet runt, även när de inte äter, vilket skiljer sig mycket från människor. Därför kan långa pauser utan grovfoder öka risken för irritation i magslemhinnan.
Samtidigt är mikroorganismerna i grovtarmen mycket känsliga. Stora mängder stärkelse eller plötsliga foderbyten kan störa balansen och leda till matsmältningsproblem.
Därför är hela grunden för korrekt hästutfodring:
Steg B
Börja alltid med grovfodret
Grovfoder är hästens viktigaste fodermedel.
Till kategorin grovfoder hör allt av grönt ursprung:
Allt annat räknas till kompletteringsfoder eller tillskott.
Hästen ska dagligen få minst 1,5–2 kg torrsubstans per 100 kg kroppsvikt. För en häst på 500 kg motsvarar det vanligtvis omkring 8–12 kg hö eller hösilage beroende på torrsubstanshalten. Räkna med att hästen behöver mer hösilage än hö eftersom hösilage innehåller mer vatten. Kom också ihåg att gräs från hagen räknas med i denna beräkning, vilket kan göra det svårt att förutse hur mycket hö/hösilage hästen behöver på sommaren när gräset är som mest dominerande. Gräs innehåller dock väldigt mycket vatten så det krävs stora mängder för att täcka torrsubstansbehovet.
Därför att fibrer:
Många beteendeproblem hos uppstallade hästar beror faktiskt på något så enkelt som för lite grovfoder och för långa pauser mellan måltiderna.
Därför bör grovfoder alltid vara första prioritet i foderstaten och utgöra minst 70 % av den totala foderstaten och gärna mer än så.
Grovfoder kan dock sällan täcka hästens totala behov av en rad vitaminer, mineraler, fettsyror, sekundära växtämnen, och i många fall även protein. Hur mycket hästen behöver kompletteras utöver grovfodret beror på både hästen individuella behov och grovfodrets näringsinnehåll. Näringsinnehållet varierar från fält till fält, skörd till skörd, och år till år, och du kan inte veta innehållet utan en grovfoderanalys av det aktuella partiet som du utfodrar med.
Alla hästar kan inte utfodras på exakt samma sätt. Hästar är individer precis som du och jag.
En lättfödd islandshäst i lätt arbete har helt andra behov än ett varmblod i hård träning. Därför är det viktigt att förstå att hästutfodring alltid måste anpassas till den enskilda hästen och dess livsstil.
Två hästar kan väga lika mycket och ändå ha helt olika behov. Vissa hästar håller lätt hullet på väldigt lite foder, medan andra snabbt tappar vikt och behöver extra energi. Det handlar både om genetik, ras, temperament, träningsmängd, ålder, historik och ämnesomsättning.
En unghäst i tillväxt har till exempel behov av fler byggstenar för utveckling av muskler, skelett och leder, medan en äldre häst kan ha svårare att tillgodogöra sig näringsämnen optimalt. En tävlingshäst i hård träning använder betydligt mer energi än en sällskapshäst i hagen. Samtidigt är vissa raser, särskilt lättfödda raser som islandshästar, fjordhästar och ponnyer, ofta mer känsliga för socker och stärkelse.
Det är viktigt att inte överutfodra. Många moderna hobbyhästar får mer energi än de faktiskt förbrukar, ofta eftersom vi överskattar hästens aktivitetsnivå– och eftersom vi gärna vill skämma bort våra hästar.
Energi misstas även ofta för något som bara gör hästen piggare, men energi i foder kan mer likställas med kalorier, och ska då såklart inte överutfodras till en redan överviktig häst som önskas bli piggare.
Generellt sett problem som både kan kräva veterinärbehandling och försämra hästens välmående och livskvalitet.
Många hästar visar faktiskt tydligt när de får mer energi än de kan hantera. Vissa blir heta, stressade eller oroliga, medan andra går upp i vikt eller utvecklar spänningar i kroppen.
Omvänt kan en sporthäst, ett dräktigt sto eller en äldre häst behöva extra energi, protein och stöd för att kunna hålla hull, muskler och en god prestationsnivå.
Det handlar därför inte om att ge så mycket foder som möjligt – utan om att ge rätt foder i rätt mängd till den enskilda hästen.
Många nya hästägare tror att kraftfoder är nödvändigt för alla hästar. Det beror bland annat på att kraftfoder under många år har varit centrum i den klassiska hästutfodringen. Men i verkligheten är grovfoder grunden i varje sund foderstat.
De allra flesta hästar kan faktiskt få sina behov väl täckta med grovfoder kombinerat med ett korrekt vitamin- och mineraltillskott, som Gemüse-Kräuter-Mineralien Nordic. Många hobbyhästar har inte alls behov av stora mängder kraftfoder om grovfodret är av god kvalitet och ges i tillräckliga mängder.
Kraftfoder bör därför främst användas som en komplettering när hästen faktiskt har ett behov som grovfodret inte kan täcka.
Problemet uppstår ofta när kraftfodret blir grunden i foderstaten istället för ett tillskott.
Många traditionella kraftfoder innehåller stora mängder stärkelse och socker från bland annat spannmål. Hästens matsmältning och ämnesomsättning är dock inte utformade för stora stärkelsehaltiga måltider.
På en foderprodukts ingredienslista anges ingredienserna alltid i fallande ordning, vilket betyder att det som står först alltid finns mest av och det som står sist finns minst av. Därför kan du enkelt se om det är en produkt med högt innehåll av spannmål och därmed stärkelse.
Hästens tunntarm har en begränsad kapacitet att smälta stärkelse. Om mer stärkelse kommer ner i tunntarmen än vad den kan ta upp fortsätter den vidare till grovtarmen.
I grovtarmen fermenteras stärkelsen snabbt av mikroorganismerna där, vilket kan skapa stora förändringar i miljön mellan dem. Vissa bakterier börjar producera syra medan andra mikroorganismer dör. Detta kan bland annat leda till irritation i tarmmiljön och öka risken för matsmältningsstörningar.
Många hästar reagerar också beteendemässigt på stora mängder stärkelse och socker. Vissa blir mer stressade, heta eller svåra att reglera energimässigt.
Idag finns många moderna fiber- och oljehaltiga fodertyper som ger energi på ett mer skonsamt sätt än stora mängder stärkelse. Fiberkällor som betfiber, lucern och gräsfibrer kan till exempel vara bra alternativ till stora mängder spannmål.
Fettkällor som olja från linfrö och solrosfrö kan också användas som energikälla till vissa hästar, särskilt sporthästar med högt energibehov. Men eftersom hästen saknar gallblåsa bör olja alltid introduceras långsamt och ges i måttliga mängder.
Det är därför viktigt att inte bara utfodra med första bästa kraftfoder– utan att välja den lösning som bäst stöttar hästens matsmältning och behov.
St. Hippolyts sortiment innehåller ett brett urval av fiberbaserade fodertyper som passar både den arbetande energikrävande hästen, den mer lättfödda hästen eller hästen som behöver stöd för ämnesomsättningen.
Inte ens det bästa grovfodret innehåller nödvändigtvis alla de näringsämnen som hästen behöver.
Många nya hästägare tror felaktigt att den lättfödda hästen får i sig allt den behöver bara den får mycket hö, särskilt när hästen redan blir för tjock av enbart hö. Grovfoder är utan tvekan grunden i en sund foderstat, men det betyder inte automatiskt att det innehåller alla vitaminer och mineraler som hästen behöver.
Innehållet i grovfoder varierar enormt mycket beroende på:
Två höbalar kan därför vara mycket olika näringsmässigt även om de ser likadana ut.
Samtidigt kan innehållet av socker och energi variera kraftigt.
Det är en av anledningarna till att en grovfoderanalys är ett av de viktigaste verktygen om man vill kunna göra en uträknad foderstat till sin häst. En analys ger insikt i vad grovfodret faktiskt innehåller så att man kan komplettera målmedvetet istället för att gissa.
Därför behöver alla hästar ett tillskott av vitaminer och mineraler. Det kan antingen vara genom en koncentrerad produkt eller genom ett helfoder anpassat till den enskilda hästen.
Mineraler arbetar nämligen tätt tillsammans i kroppen och ingår i ett stort antal biologiska processer. Koppar och zink spelar till exempel en viktig roll för hud, päls och hovar, medan magnesium bland annat är viktigt för muskler och nervsystem.
Selen är en annan viktig mineral som många nordiska jordar naturligt innehåller lite av. Selen spelar bland annat en stor roll för muskelfunktion och antioxidantförsvar. Men här är balansen mycket viktig, eftersom både för lite och för mycket selen kan skapa problem.
Det är därför viktigt att inte bara ”ge lite av allt”. Många mineraler påverkar varandras upptag och för stora mängder av ett mineral kan skapa brist på ett annat.
Till exempel hänger koppar, järn och zink nära samman. Om hästen får för mycket järn kan det hämma upptaget av koppar och zink. Därför handlar bra utfodring inte bara om mängder – utan om balans.
Många hästägare ger flera olika produkter samtidigt i tron att ”mer måste vara bättre”. Men inom näringslära är mer inte nödvändigtvis bättre. Kroppen fungerar bäst när näringsämnena är balanserade.
Foderstaten ska därför fungera som en helhet där grovfoder, vitaminer, mineraler och eventuella tillskott stödjer varandra istället för att motverka varandra.
Det kan därför kännas överväldigande för många att själva räkna på sin hästs utfodring, och det är just därför St. Hippolyt har utvecklat produkter för olika hästtyper samt anställt utbildade och skickliga foderrådgivare som kan hjälpa dig att skapa den bästa möjliga foderstaten för din häst.
Vatten är ett ofta underskattat men livsviktigt näringsämne.
Faktum är att vatten är ett av de viktigaste näringsämnena i hela hästens kropp. Utan vatten fungerar varken matsmältning, muskler, cirkulation eller temperaturreglering optimalt.
Hästen består till stor del av vätska, och även en mindre grad av uttorkning kan påverka både välmående, prestation och matsmältning.
En häst dricker vanligtvis mellan 20-50 liter per dag beroende på:
Hästar som äter torrt hö har ofta större behov av vatten än hästar på bete eller hösilage, eftersom hö innehåller betydligt mindre vätska.
När hästen äter fibrer är vatten samtidigt avgörande för att fodret ska kunna röra sig korrekt genom tarmsystemet. Fibrer binder stora mängder vätska i tarmen, och utan tillräckligt vätskeintag kan matsmältningen bli långsammare och mer belastad.
Vissa hästar dricker naturligt mindre än andra, och därför är det viktigt att hålla koll på om hästen faktiskt får i sig tillräckligt med vatten.
Du kan också testa om din häst är tillräckligt hydrerad genom att dra upp ett hudveck på halsen och sedan släppa det. Om huden faller tillbaka inom ett par sekunder får hästen tillräckligt med vätska, om hudvecket stannat kvar kan detta vara ett tecken på uttorkning.
På vintern dricker många hästar mindre, särskilt om vattnet är mycket kallt eller fruset. Det kan vara en förklaring till varför vissa typer av förstoppning ses oftare under vinterperioden.
Hästen ska därför alltid ha tillgång till rent och friskt vatten både inne och ute i alla väder – även på vintern vid frost.
Salt är också viktigt. Hästar förlorar salt genom svett, urin och daglig utsöndring, och salt spelar en avgörande roll för kroppens vätskebalans, muskelfunktion och nervsystem.
Många hästar med otillräckligt saltintag dricker faktiskt också mindre vatten.
En saltsten bör därför alltid finnas tillgänglig, men vissa hästar har dessutom behov av extra salt direkt i fodret – särskilt vid hårt arbete, varma temperaturer eller kraftig svettning. Håll därför koll på om din häst använder sin saltsten, annars bör extra salt tillsättas i krubban.
Hästens känsliga tarmflora behöver tid att anpassa sig när förändringar sker.
I hästens grovtarm lever miljarder mikroorganismer som hjälper till att bryta ner fibrer och producera energi till hästen. Dessa mikroorganismer är specialiserade och mycket känsliga för förändringar i utfodringen.
När hästen utfodras på ett anpassat sätt så blir det en god balans mellan de olika typerna av bakterier och mikroorganismer i tarmen. Men om fodret ändras för snabbt kan balansen rubbas.
kan skapa obalans i grovtarmen.
Det beror bland annat på att olika mikroorganismer trivs på olika typer av näring. Vissa fungerar bäst med en typ av fiber, andra med en annan typ av fiber, medan vissa förökar sig snabbt vid stora mängder socker och stärkelse.
Om stora mängder nytt foder eller lättsmälta kolhydrater plötsligt når grovtarmen kan vissa bakterier börja dominera för snabbt. Det kan förändra miljön i tarmen och skapa irritation eller obalans.
Ju större skillnaden är mellan det gamla och det nya fodret, desto viktigare är en långsam övergång.
Vårgräs är ett bra exempel på ett foderbyte som många underskattar. Färskt gräs innehåller ofta betydligt mer socker och energi än vinterns hö och hösilage. Om hästen plötsligt får tillgång till stora mängder gräs kan det belasta både matsmältning och ämnesomsättning.
Därför bör betessläpp alltid ske gradvis med kortare stunder i hagen till att börja med.
Långsam tillvänjning hjälper mikroorganismerna i tarmen att hinna anpassa sig. När tarmfloran får tid att ställa om kan de relevanta mikroorganismerna gradvis anpassa sig till det nya fodret och skapa en ny balans i matsmältningen.
Stabila rutiner är därför något av det viktigaste för en sund matsmältning hos hästar.
Har du en känslig häst kan det dessutom vara en bra idé att göra en blandad övergång från en grovfoderbal till nästa – även om de kommer från samma fält och samma skörd.
Hästen berättar ofta själv om utfodringen fungerar.
Många av de första tecknen på obalans i utfodringen kan faktiskt ses långt innan blodprover, sjukdom eller tydliga problem uppstår. Därför är observation av hästens dagliga välmående ett av de viktigaste verktygen man har som hästägare. Att föra en noggrann och detaljerad dagbok över hästen är dessutom ett bra sätt att upptäcka om något börjar gå åt fel håll.
Hästen kommunicerar hela tiden genom sitt beteende, sin energi, sin päls, sin träck, sin aptit och sitt rörelsemönster. Små förändringar kan vara kroppens sätt att signalera att något i utfodringen inte fungerar optimalt.
En häst i näringsmässig balans verkar ofta harmonisk i kroppen. Den återhämtar sig bättre, håller lättare hullet, har stabilare energi och fungerar bättre både fysiskt och mentalt.
Många hästar blir faktiskt lugnare och mer avslappnade när deras matsmältning fungerar optimalt och när blodsockret inte påverkas av stora svängningar från mycket socker- och stärkelserik utfodring.
Hästens träck kan också säga mycket om matsmältningen. Träcken bör vara formad, jämn och utan stora mängder osmält fiber, spannmålsrester eller stora mängder vätska.
Pälsen är också en viktig signal. En blank och glansig päls hänger ofta ihop med god matsmältning, rätt näringsbalans och tillräckligt energiutnyttjande.
Vissa tecken är mycket tydliga medan andra utvecklas gradvis över längre tid. Många hästägare vänjer sig tyvärr vid små tecken på obalans och upptäcker därför inte alltid att något kan förbättras.
Till exempel kan en häst som verkar lite irriterad, spänd eller ofokuserad i vissa fall reagera på smärta eller obalans i matsmältningen. Andra hästar blir trötta, känns tunga i kroppen eller tappar gnistan.
Det är också viktigt att komma ihåg att alla hästar inte reagerar likadant. Vissa visar tydligt oro eller stress vid utfodringsproblem, medan andra främst visar det fysiskt genom hull, hovar eller matsmältning. En häst kan ha en fin blank päls och ändå uppvisa magsymptom, det ena utesluter tyvärr inte det andra.
Det handlar därför om att känna sin häst väl.
Utfodring handlar därför inte bara om foderstater på papper – utan om att observera, förstå och anpassa till den enskilda hästen.
Om du någon gång är i kontakt med en foderrådgivare kommer du också märka att rådgivaren frågar om just sådana saker för att få en helhetsbild av hästen, dess välmående och vilka områden som eventuellt behöver optimeras.
Om man ska koka ner hästutfodringens ABC till en enda mening är det denna:
Men vad betyder det egentligen i praktiken?
Många nya hästägare efterfrågar fasta regler och exakta siffror att förhålla sig till. Även om alla hästar är individer finns det några generella riktlinjer som kan hjälpa till att skapa en sund och stabil utfodring.
Här är några av de viktigaste tumreglerna:
Minimum:
Optimalt för många hästar:
Maximum:
För lite grovfoder är en av de största orsakerna till både matsmältningsproblem, stress och irriterad magslemhinna hos hästar.
Idealiskt bör hästen inte vara utan grovfoder längre än 3–4 timmar åt gången.
Maximum per måltid:
Maximum per dag:
För en häst på 500 kg motsvarar det:
Ju mindre stärkelse hästen har behov av, desto bättre passar det vanligtvis för matsmältningen.
Många lättfödda hästar fungerar bäst på mycket låga nivåer av stärkelse och socker.
För lättfödda hästar eller hästar med tendens till ämnesomsättningsproblem rekommenderas att det totala innehållet av socker och stärkelse i fodret hålls relativt lågt.
Många näringsexperter rekommenderar:
Särskilt hästar med ämnesomsättningsproblem eller mycket lättfödda raser kan behöva ännu mindre.
Vid situationer med akuta ömma hovar ser vi ofta att sockerintaget behöver sänkas till under 1 g per kg häst och dag.
Grundregel:
För en häst på 500 kg motsvarar det ungefär:
De flesta hobbyhästar behöver dock betydligt mindre eftersom olja innehåller mycket kalorier per kg.
Olja ska alltid introduceras gradvis under flera veckor.
Underhållsbehov:
Vid hårt arbete eller hög svettproduktion kan behovet vara betydligt större.
Många hästar får inte sitt behov täckt enbart genom en saltsten och behöver få extra salt tillsatt i krubban.
En vuxen häst dricker vanligtvis:
Vid höga temperaturer eller hårt arbete kan behovet öka markant.
Protein
Protein är viktigt för:
Proteinbrist kan bland annat visa sig som:
Särskilt unghästar, äldre hästar och tävlingshästar kan ha ett högre behov av kvalitetsprotein.
En av de viktigaste sakerna som hästägare är att lära sig bedöma hästens hull realistiskt.
Många hästar är faktiskt överviktiga utan att ägaren nödvändigtvis upptäcker det, ibland kan överhull misstas för muskler.
Du bör kunna:
Övervikt belastar bland annat:
Det viktigaste är dock fortfarande att komma ihåg att siffror och regler aldrig kan stå ensamma.
Två hästar kan reagera väldigt olika på exakt samma utfodring. Därför måste utfodringen alltid kombineras med observation av hästens välmående, hull, energi och matsmältning.
När man arbetar med hästens biologi istället för mot den får man en friskare, gladare och mer harmonisk häst.
Giftiga växter för hästar
Invänjning på bete
Mättnad hos hästar
Omega-3-fettsyror till hästar
Nyår och stress
Hästens aktivitetsnivå
Att utfodra som naturen själv
Så väljer du rätt basfoder till din häst
Hullbedömning
Övervikt hos hästar
Mineraler och hästar
Skydd av hästens magslemhinna
Utfodring av hästar på vintern
Grovfoder och fibrer
Vatten och salt
Skorpor i karlederna
Förstå en grovfoderanalys
Hovar och utfodring
Hästens pälsfällning
St. Hippolyt Sverige AB
org. nr. 556775-4386
Tel. 0413 486 100
info@hippolyt.se
St. Hippolyt Nordic A/S
Øgelundvej 7, Blåhøj
DK-7330 Brande
CVR: DK 10026725
IBAN: SE6295000099604205200126
