Baserat på biologisk utveckling är hästen som betesdjur anpassad för en kontinuerlig konsumtion av fiberrik, näringsfattig kost. Studier har visat att vilda hästar och hästar som lever under naturliga förhållanden spenderar upp till 17 timmar dagligen på att söka föda. Hästarna äter fiberfattigt grovfoder medan de rör sig framåt, och långa pauser i födointaget är sällsynta.
Hur mycket fiber behöver min häst?
För att våra hästar ska kunna hålla sig friska och behålla arbetskapaciteten bör deras livsvillkor anpassas efter deras naturliga behov. Det rekommenderas därför (GfE 2014) att hästen har möjlighet att bibehålla naturlig ätebeteende genom att ha tillgång till foderintag under minst 8 timmar per dag. Grovfodret utgör således grunden för hästens foderintag.
Per 100 kg kroppsvikt bör 1,5-2,0 kg hö, wrap eller höpiller, såsom hösilagepinnar, ges. Under sommartiden kan en del av hästens grovfoderbehov täckas genom flera timmars vistelse på betesmark.
Betydelsen av grovfoder för hästen
Hästen tar betydligt längre tid på sig att äta grovfoder jämfört med spannmål. Foderröret innehåller därmed mat under längre tid. Tänderna slipas också regelbundet, vilket minskar risken för tand- och tuggproblem. Den längre tuggtiden för grovfoder innebär att mer saliv produceras än när hästen äter kraftfoder.
Hästen kan producera 5-10 liter saliv per 100 kg häst dagligen. Saliven fungerar som en bra buffert för magsyra, som hästen producerar konstant, och har därför en viktig funktion för att skydda magslemhinnan.
Stöd för tarmhälsa
De flesta hästar kan täcka sitt energibehov enbart med grovfoder. I tjocktarmen omvandlas fibrerna från grovfodret till flyktiga fettsyror, som hästen använder som energi. Det strukturrika fodret stimulerar också tarmrörelserna och stabiliserar en hälsosam tarmflora.
Balanserat blodsocker
En fiberrik, stärkelsefattig kost ger en måttlig ökning av blodsockret, vilket är särskilt viktigt för hästar med obalans i ämnesomsättningen eller problem med musklerna. Fibrerna i grovfodret utgör också ett stort vatten- och elektrolytdepå, vilket är fördelaktigt särskilt för sportshästar.
Inte oviktigt bidrar grovfoder till hästens psykiska hälsa. Det långsamma intaget av foder innebär att hästen har lång tid av sysselsättning, tuggbehovet tillgodoses, och tristess förebyggs.
Vilket grovfoder är det rätta?
Hö eller hösilage är det vanliga grovfodret från betesmarken. Näringssammansättningen beror helt på skördetidpunkten. För hästar används vanligtvis det första skördet av året. Andra och tredje skörden är mjuka och bladrika, men ernäringsfysiologiskt mindre lämpliga än hårdare och mer stjälkhållande grovfoder. Det beror dock på analysen, som vi uppmanar dig att ha för ditt grovfoder.
Hästhö från första skördet
Hö från första skördet (medan gräset utvecklas och fram till blomningen) är särskilt lämpligt för hästar med högt energibehov, som tävlingshästar, föl och avelsston. Andelen råfiber bör vara minst 20 %.
Senare skördat hö (från mitten till slutet av blomningen) har lägre protein- och energiinnehåll men har en högre fiberhalt. Det är därför särskilt lämpligt för överviktiga hästar, anspråkslösa hästar eller hästar med lågt energibehov. Bra hö kännetecknas av dess ljusgröna färg, den aromatiska doften av torkade gräs och örter, den något grova strukturen och lågt damminnehåll.
Hur skiljer sig hösilage från ensilage?
Det finns situationer där man måste vara extremt kritisk när det gäller att välja en dammfri fiberfodring. Det gäller till exempel när hästen reagerar på dammpartiklar. I den här situationen rekommenderas att använda wrap. Eller var det hösilage? För att undvika utfodringsfel är det viktigt att känna till skillnaden.
Ensilage
“Riktig” ensilage bör egentligen bara användas inom nötkreatursproduktion. Gräset, skördat relativt tidigt (före blomningen), pressas tätt ihop och förpackas lufttätt några timmar efter skörd. Inom några dagar bör det bildas en stabil, sur miljö med hjälp av anaeroba bakterier, vilket konserverar materialet. Förutom den dominerande mjölksyran kan det också uppstå andra organiska syror som smörsyra och ättiksyra. Dessutom har ensilage ett högt proteininnehåll, vilket innebär att det inte är alls lämpligt som hästfoder.
Hösilage
För produktion av hösilage skördas gräset på ungefär samma utvecklingsstadium som för produktion av hö (från mitten till slutet av blomningen). Det innebär att näringsinnehållet i hö och hösilage är ganska lika, och hästarna tolererar vanligtvis bra hösilage. Men eftersom hösilage inte är lika surt och samtidigt har en högre fiberhalt, är det inte lika stabilt vid lagring, vilket man bör vara medveten om vid lagring och användning.
Produkter som ersätter hö
Höge kvalitetshöcobs eller -höfiberprodukter framställs av gräs med stor mångfald. Omedelbart efter skörd transporteras gräset till konstgjord torkning, där det skonsamt torkas och bearbetas. På så sätt undviks slöseri med det mineralrika bladmaterialet, vilket kan ske när materialet torkas och vänds på fältet. Detta resulterar i fiberprodukter av högsta kvalitet. Fiberprodukterna är också lämpliga för uppgradering av hö eller hösilage och kan användas istället för kraftfoder till hästar som inte tål spannmål.
Balansgång mellan foderbehov och övervikt
Särskilt för välmående hästar står behovet av tillräckligt med grovfoder i motsats till behovet av att hålla hästen smal. Många fritidshästar har endast ett moderat energibehov och kan ofta få detta fullt täckt genom grovfoder. Men för många hästar är en “ad-libitum” -tillgång till hö för mycket av det goda. Här bör energin från fibrerna begränsas genom att till exempel ge hö med lågt sockerinnehåll och eventuellt tillsätta lite halm (max 0,5 kg per 100 kg kroppsvikt). För att öka ättiden kan höet ges i finmaskiga höpåsar eller i många små portioner fördelade över dagen. Här kan man med fördel använda foderautomater, eftersom man på så sätt kan tillgodose hästens behov av att äta större delen av dagen. Slutligen är det viktigt att säkerställa en balanserad ration genom att tilldela ett näringsrikt tillskott.
Information
Höcobs bör blötläggas i vatten för att undvika matstrupens blockering. På så sätt säkerställer man också tillförsel av extra vatten, vilket kan vara viktigt särskilt för äldre hästar.
