Korn har länge funnits i hästens krubba och är en nästan lika självklar föda som hö och gräs på daglig basis för många hästar. Under de senaste åren har dock korns rykte som hästfoder försämrats. Det sägs att det inte är lämpligt för hästar, att det gör dem sjuka eller leder till temperamentssvängningar. Vad är sanningen bakom dessa påståenden? Gäller det för alla typer av spannmål och alla hästar? Gäller det för hela spannmålsplantan eller bara vissa delar?
Låt oss undersöka denna välbekanta hästfoder närmare.
Vilka beståndsdelar innehåller spannmål, och hur gynnar det hästen?
Vad är alternativen till att utfodra med spannmål?
Vilka hästar gynnas av en kost med spannmål?
Vilka gynnas av en kost utan spannmål?
Vi kommer att undersöka spannmålet på ett objektivt och sakligt sätt!
Vad är spannmål?
Spannmål hänvisar både till hela växten och till det enskilda kornet. Spannmål är helt enkelt odlade gräs.
Genom åren har människan genom målinriktad avel utvecklat specifika gräs som ger en stor näringsmässig fördel jämfört med dagens gräs: en välutvecklad frövita – även kallad endospermen. Denna frövita fungerar som ett markant “energilager”, vilket gör spannmålet till en grundläggande föda för både människor och djur. De vanligaste spannmålssorterna är havre, korn, majs, vete, spelt, råg, triticale, ris, hirs och det finns många fler.
Det dåliga ryktet för spannmål i hästutfodring beror just på den faktor som gör det så värdefullt för människors och många husdjurs näring: det relativt höga innehållet av stärkelse och socker i frövitan! Men spannmål består inte bara av frövitan, det har mycket mer att erbjuda, vilket de flesta inte är medvetna om.
Spannmålet
Ett spannmål består av flera komponenter:
Frövita
Kornkimen
Skal
Akskäggen
Frövitan utgör vanligtvis den kvantitativt största andelen av spannmålet (detta utvecklas genom avelsåtgärder, se ovan, och varierar mellan olika spannmålssorter). Frövitan, även kallad endospermen, består huvudsakligen av stärkelse, som i form av små stärkelsekorn bildar spannmålets “energilager” och hålls samman av proteiner.
En liten anmärkning: I matsmältningskanalen bryts stärkelsen ned enzymatiskt med hjälp av amylaser och absorberas som glukos genom tunntarmsväggen. I ämnesomsättningen fungerar glukos främst som energileverantör.
Kornkimen är föregångaren till en ny spannmålsplanta och innehåller anlag för rotsystem och bladsystem. Kimen, även kallad skottet, är inbäddad i frövitan skyddad av skottet (= scutellum).
För att starta en ny planta behövs mikronäringsämnen och enzymer, vilket gör kornkimen till en liten “näringsämnesbomb”. Kimen är också särskilt rik på fett, vilket igen ger organismen energi och essentiella fettsyror.
Frövitan och kornkimen täcks av flera lager skal. Från utsidan till insidan omfattar detta överhuden (=epidermis), den yttre (=epikarp) och inre (=endokarp) fruktskalet, fröskalen (=testa och episperm) samt aleuronlaget, som innehåller protein, vitaminer och enzymer och skyddar kornkärnans inre.
Spannmålets skal är främst rika på fibrer eftersom de består av strukturella kolhydrater för stabiliseringsändamål. Vid malning separeras skalen från frövitan och används som klid i djur och människors näring. Spannmålets skal är rika på betaglukaner. Tack vare dessa betaglykosidbundna polysackarider fungerar klid som ett prebiotikum, stimulerar tarmperistaltiken och stöder därmed matsmältningen. Dessutom har betaglukaner en immunmodulerande karaktär genom att stimulera immunceller. Det som tidigare användes som djurfoder är nu populärt i dieter inom human näring och finns tillgängligt i alla hälsokostbutiker och nästan alla livsmedelsbutiker.
Skalen bildar till sist den yttre skalet runt hela kornet. De innehåller huvudsakligen lignin och används exempelvis som strö (halm). Stjälkar och blad av spannmålsplantan torkas också som halm för strö, i mindre mängder som fiberrik foderhalm eller används för isolering av hus.
Fördelar och nackdelar med spannmål i hästutfodring
Som redan nämnt innehåller spannmål många näringsrika komponenter och matsmältningsfrämjande egenskaper. Frövitan ger lätt smältbar stärkelse och socker och därmed relativt snabbt tillgänglig energi, vilket är särskilt gynnsamt för aktiva sportshästar för att uppnå styrka, koncentration och uthållighet. På grund av det relativt höga innehållet av stärkelse och socker äts spannmål generellt väl, även av “kräsna” hästar. Dessutom är lättlösliga kolhydrater välkomna i kosten när lever- och njurvärden är förhöjda, eftersom kolhydrater inte belastar avgiftningsorganen så mycket som proteiner och fetter.
Kornets höga fosforinnehåll kan vara en nackdel, eftersom det förskjuter kalcium:fosfor-förhållandet mot förhöjda fosforvärden när för mycket spannmål tillsätts (en Ca:P-kvot på 1,5-2:1 skulle vara optimal). För att förhindra detta måste man vara uppmärksam på kalciumbalansen.
Den största nackdelen med spannmål och orsaken till att många hästar måste undvika spannmål, är som nämnt tidigare den relativt höga andelen stärkelse och socker, som huvudsakligen kommer från frövitan. Det som ger styrka och energi till den ambitiösa sportshästen är paradoxalt nog en hälsorisk för andra hästar. Som det så ofta är fallet i livet, även när det gäller innehållet av stärkelse och socker, är det dosen som utgör giftet. Eller snarare sagt: mängden stärkelse och socker måste anpassas till hästens behov.
Eftersom majoriteten av dagens hästbestånd i bästa fall utför lätt arbete, förekommer ofta en välvillig men också underskattad överutfodring av hästar med “för mycket” stärkelse och socker. Överutfodringen kan ha många olika konsekvenser, varav några kan vara förödande. Permanent och kraftigt förhöjda blodsockernivåer med motsvarande hög insulinrespons kan leda till övervikt och insulinresistens. Dysbios och acidos kan uppstå i tjocktarmen och detta kan utlösa matsmältningsproblem som kolik, diarré, efterböljor och flatulens, och i värsta fall kan det leda till hovbensrotation (forfangenhet).
Hur skrämmande denna kunskap än är, bör man fortfarande ställa sig frågan: Är det spannmålets fel? Nej! – men det är överskottet av stärkelse och socker som inte är anpassat till hästens behov!
Men när är själva spannmålet problematiskt?
Vissa typer av spannmål innehåller proteinet gluten, som får deg att klibba ihop och jäsa. Detta är viktiga egenskaper vid brödbakning och förbättrar bakförmågan. Gluten finns huvudsakligen i vete, råg, spelt och i mindre mängder i havre och andra spannmålssorter. Gluten kan orsaka intoleranser som celiaki, veteallergi eller glutenkänslighet hos människor. Hos hästar finns faktiskt också intoleranser eller allergier, men de är relativt sällsynta. Spannmål som innehåller gluten är olämpliga för hästar eftersom det kan leda till magomslutning, magöverbelastning och felaktig jäsning. Det är också anledningen till att vetekärnor, råg och spelt är mindre lämpliga för hästar.
Typiska spannmålssorter för hästar
Havre, korn och majs är särskilt etablerade och uppskattade i hästfoder.
Havre är hästspannmål nummer ett i Europa! Det är lätt att smälta (fint stärkelsegranulat), relativt rikt på råfibrer men förhållandevis lågt på energi (11 MJ ME/kg). Anledningen till att vissa hästar blir “pigga” av havre beror på att stärkelsen är lättillgänglig, vilket leder till en snabb men inte långvarig hög blodsockernivå.
Korn är, inte minst i det antika öst, det mest populära hästspannmålet och har också vunnit popularitet i Europa. Jämfört med havre har korn lite mer energi (nästan 12 MJ ME/kg), men stärkelsen bryts ner långsammare, blodsocker- och insulinnivåerna stiger mer moderat, och det ger en plattare, mer långvarig energikurva. Hästar med temperament och nervösa hästar gynnas av denna effekt.
Majs är ett typiskt foder för utfodring av djur och används på grund av sitt relativt höga energiinnehåll (nästan 13 MJ ME/kg) också ofta till magra hästar, särskilt de som har svårt att hålla vikten. Stärkelsegranulatet i majs är relativt grovt och därför svårt att bryta ned enzymatiskt, vilket gör majs mindre smältbar än havre. Den grovkorniga stärkelsen är också anledningen till att majs bara bör utfodras till hästar efter hydrotermisk nedbrytning (genom användning av värme, vatten och tryck), medan havre kan utfodras som det är på grund av dess finstärniga stärkelse. Med avseende på stärkelsekorn ligger kornet mellan havre och majs och kräver åtminstone mekanisk krossning som valsning, men gärna också någon form av värmeprocess.
Även om riset inte har funnits i hästens krubba särskilt länge, bör det nämnas som en exotisk art här. Denna energirika spannmål är också idealisk för utfodring av hästar som är svåra att hålla viktiga. Risskal (skal, se ovan) och inte frövitan används vanligtvis. Risskalet når imponerande 12,3 MJ ME/kg.
Spannmålsfri = utan frövita
Trots spannmålets många goda egenskaper har dess rykte fått lida de senaste åren. Sammantaget kan man dock säga att problemen med spannmål sällan beror på själva spannmålet (allergier), utan snarare på en felbedömning av behoven och det därav följande överskottet av stärkelse och socker i krubban! Om hästens behov bedöms korrekt, och frövitan, som innehåller stärkelse och socker, utesluts från rationen, återstår de andra närings- och vitalstoffrika spannmålskomponenterna som klid, kornkli och kornoljor. Grön havre, skördad ung som en hel planta, njuter också av ökad popularitet som en råfiberrik koncentrerad foderersättning.
Begreppet “spannmålsfri” har etablerats inom djurfoder, även om vissa spannmålsingredienser fortfarande inkluderas. Spannmålsfri betyder framför allt “utan frövita” och är därför vanligtvis reducerat i stärkelse och socker. Trots detta bryter panik ut när uttrycket “majskim” studeras i produktkompositionen. Den som har läst allt ovan vet att det inte finns någon anledning till panik. Tvärtom! Den som har förstått spannmålets näringsrika rikedom kommer att vara glad över foderkomponenter som klid, kornkli och liknande i framtiden.
Laktofermentering
St. Hippolyt-spannmålet förgroddas i ett morotsfermentat före bearbetning. Det in-house odlade morotsfermentatet skapas genom en mjölksyrakultur, som genom metoden, liknande den som används för matsmältbar surdeg för människor, ger en slags för-förädling och samtidigt ger ett aktivt spektrum av näringsämnen. Kulturen “fodras” med färska morötter. Mjölksyrabakterierna bryter ner sockret i moroten och bildar kortkedjade fettsyror (en process som liknar den i tjocktarmen). Spannmålet fuktas med morotsfermentatet, och fukten får spannmålet att gro. Groprocessen “väcker” eller aktiverar bioaktiva ämnen och enzymer i spannmålet. Stärkelsen i spannmålet omvandlas till β-glykosidbindningsformer, som förhindrar för stora ökningar i blodsocker och insulinnivåer efter intag och gynnar mikroberna i den bakre tarmkanalen. Samtidigt bryts fytat ner, så de mineraler som finns i spannmålet blir mer tillgängliga. Dessutom säkerställer morotsfermentatet en förbättrad textur av de färdiga spannmålsflingorna, det har en positiv effekt på smaken och säkerställer naturlig konservering.
Den övergripande effekten av denna procedur är att öka näringsämneseffektiviteten med lägre ökningar i blodsocker och ge prebiotiskt stöd till tarmmikrobiomet.
Literatur:
Al Jassim, R. A. M. (2006). Supplementary feeding of horses with processed sorghum grains and oats. Animal Feed Science and Technology, 125(1-2), 33-44.
Bailoni, L., Mantovani, R., Pagnin, G., & Schiavon, S. (2006). Effects of physical treatments on the resistant starch content and in vitro organic matter digestibility of different cereals in horses. Livestock Science, 100(1), 14-17.
Coenen, M. & Vervuert, I. (2020). Pferdefütterung. 6., aktualisierte Auflage. Georg Thieme Verlag, Stuttgart.
Dyer, J., Merediz, E. F. C., Salmon, K. S. H., Proudman, C. J., Edwards, G. B., & Shirazi‐Beechey, S. P. (2002). Molecular characterisation of carbohydrate digestion and absorption in equine small intestine. Equine veterinary journal, 34(4), 349-358.
Gäbel, G. & Loeffler, K. (2018). Anatomie und Physiologie der Haustiere. Ulmer Verlag. Stuttgart.
Julliand, V., De Fombelle, A., & Varloud, M. (2006). Starch digestion in horses: the impact of feed processing. Livestock science, 100(1), 44-52.
Peiretti, P. G., Miraglia, N., & Bergero, D. (2011). Effects of oat or corn on the horse rations digestibility. J. Food Agric. Environ, 9(2), 268-270.
Philippeau, C., Sadet-Bourgeteau, S., Varloud, M., & Julliand, V. (2015). Impact of barley form on equine total tract fibre digestibility and colonic microbiota. animal, 9(12), 1943-1948.
Rosenfeld, I., & Austbø, D. (2009). Effect of type of grain and feed processing on gastrointestinal retention times in horses. Journal of animal science, 87(12), 3991-3996.
Van der Kolk, J. H., Van Putten, L. A., Mulder, C. J., Grinwis, G. C. M., Reijm, M., Butler, C. M., & von Blomberg, B. M. E. (2012). Gluten-dependent antibodies in horses with inflammatory small bowel disease (ISBD). Veterinary Quarterly, 32(1), 3-11.
Vervuert, I., Voigt, K., Hollands, T., Cuddeford, D., & Coenen, M. (2008). Effects of processing barley on its digestion by horses. Veterinary Record, 162(21), 684-688.
