Det som vid första anblick kan ses som lite äckligt är i själva verket ett mycket användbart och potentiellt livräddande ämne: nämligen slem!
Slem (latin mucus) är en trögflytande organisk substans som bildas av både växt- och djurceller, och särskilt av slemhinnor (lat. mucosa). Biokemiskt består slem av en slemsekretion (lat. mucine), som består av en heterogen polysackarid (kolhydrat) som kan absorbera vatten och bilda en gelliknande konsistens. Slemmet har användbara uppgifter hos både djur och växter, och har framför allt en skyddande funktion.
Beståndsdelar i den mukösa sekretionen
Slem hos djur
Hos djur består sekretet huvudsakligen av glykoproteiner (proteiner med en sockerrest). De täcker ytan på slemhinnor och organ och har en skyddande effekt mot mekanisk, fysisk och kemisk påverkan. Bland annat skyddar slemmet känslig vävnad från nötning och uttorkning. Dessutom kan oönskade främmande partiklar lindas in i slem och avlägsnas. Detta gynnar t.ex. ögonen och luftvägarna, som ständigt utsätts för främmande kroppar från luften. I ledbrosket ger vissa ämnen (glykosaminoglykaner) elasticitet och stötdämpning tack vare sin höga vattenbindande förmåga. Sekret används också i saliven eftersom de ökar viskositeten och gör maten som ska smältas smidigare.
Särskilt anmärkningsvärt är syftet med slem och sekret i matsmältningskanalen. I magsäcken skyddar slemhinnan magsäckens väggar mot magsyra. I tarmen utgör mucus kontakten med tarmens mikrobiom och är involverat i barriärfunktionen hos tarmepitelet, samt utgör passivt en del av tarmassocierad immunreglering. Mucus underlättar också passage och utsöndring av tarminnehåll.
Slem i växter
Mucus i växter består huvudsakligen av heteropolysackarider (flera sockerarter som består av olika enkla sockermolekyler). De har på liknande sätt skyddande funktioner i växten, såsom skydd mot skador. De finns på olika ställen i växten, bland annat i hålrummen hos baljväxter, spannmål och örter. På grund av sin höga vattenbindande förmåga har framför allt växtfrön nytta av slem, eftersom det bundna vattnet är viktigt för groningsprocessen.
Användning av växtslem
Inom fytoterapi för djur används växtslem främst som ett komplement eller ersättning för kroppens egna slemsubstanser, bland annat för att stödja matsmältningen.
Slem från växter kan kategoriseras:
Vattenlösligt slem:
- Verkar lokalt och kan bl.a. stärka immunförsvaret eller absorbera föroreningar.
Ej vattenlösligt slem:
- Sekretet är särskilt användbart i matsmältningsprocessen. Det bildar också ett lager på de känsliga slemhinnorna och reglerar tarmens mikrobiom. Dessutom ökar det tarmvolymen och stimulerar därmed peristaltiken. Det förstärker också effekten av kroppens egna utsöndringar vid transport och utsöndring av tarminnehåll.
Linfrö – Funktioner och egenskaper
Förutom loppfröskal är linfrön (Linum usitatissimum) de mest välkända leverantörerna av slem i hästfoder. I kombination med vatten bildar linfrö snabbt mycket slem och uppfyller flera dietiska syften hos hästar. Om linfröna får svälla i vatten före utfodring kan slemmet fylla sin funktion redan i magsäcken och därmed skydda magsäckens väggar mot magsyra. Många hästar har nytta av det skyddande slemmet i linfrö, särskilt hästar som är stressbenägna eller har en känslig mage, eller om de har magirritationer. Om linfröet endast behöver vara “aktivt” i baktarmen så kan det också utfodras torrt. Vattnet i matsmältningskanalen får linfröna att svälla och bilda det eftertraktade slemmet inuti tarmen. Det finns ingen risk för förstoppning eftersom fröna är naturligt hala på grund av sitt vatteninnehåll.
Slemlagret i linfrö hjälper också till att avlägsna sand från matsmältningskanalen utan att näringsämnena transporteras bort. Tvärtom kan tillsats av linfrö till och med förbättra matsmältningen av råprotein och fett.
En annan viktig egenskap hos linfrö är den högkvalitativa oljan, som utgör ca 40 % av linfröet. Det som gör linfröoljan speciell är dess höga innehåll (ca 50 %) av α-linolensyra, en viktig fleromättad omega-3-fettsyra. Omega-3-fettsyror har en positiv effekt på hud och hår, bidrar till att säkerställa elasticiteten i hovhornet och främjar fertiliteten. Dessa egenskaper gör linfrö till ett perfekt permanent tillskott i kosten. Linfrö är utmärkt att använda, oavsett om det är under ett pälsbyte, för hästar med en känslig mag-tarmkanal eller helt enkelt för att främja en regelbunden matsmältning och en hälsosam päls och hud.
Håller sig inom de övre gränserna
Linfrö får ibland negativa rubriker på grund av sina cyanidinnehållande glykosider (sockerföreningar), även om dessa regleras av foderlagstiftningen och inte får överstiga en halt på 250 mg/kg linfrö. Även utan föregående upphettning och den därmed sammanhängande denatureringen av växtens eget enzym linamaras, som frigör cyanvätesyra genom att klyva glykosiden, kan en risk för hästens hälsa uteslutas så länge de övre gränserna eller foderrekommendationerna respekteras.
Malning är inte samma sak som lätt valsning
För att kunna utnyttja näringsämnena, inklusive de värdefulla omega-3-fettsyrorna från linfröet, är det nödvändigt att mala/knäcka eller rulla linfröet, eftersom hästen inte kan bryta alla frön enbart genom tuggprocessen eftersom fröna är så pass platta. Nackdelen med att mala och rulla är att linfröet, eller de fettsyror som det innehåller, reagerar med luftens syre (oxidation) och att hållbarheten förkortas avsevärt.
I en patenterad process (som används på St. Hippolyt) kan dock hela linfröet “lättvalsas”. Denna process skapar mikrosprickor i linfröets skal. På så sätt behåller fröskalet sin skyddande funktion mot oxidation, samtidigt som de mikroskopiska sprickorna också gör att ämnen från slem och fettsyror kan frigöras på ett säkert sätt.
Litteratur:
Meyer, H., & Coenen, M. (2020). Pferdefütterung. Georg Thieme Verlag.
Saastamoinen, M., & Särkijärvi, S. (2020). Effekten av linfrö (Linum usitatissimum) grynbaserade blandade fodertillskott på näringsämnenas smältbarhet och blodparametrar hos hästar. Djur, 10(2), 272.
Särkijärvi, S., Hyyppä, S., & Saastamoinen, S. (2010). Effekt av linfröbaserat fodertillskott på sandutsöndring hos hästar. Nutritionens inverkan på hästars hälsa och välbefinnande, 128, 269.
