Sommaren har varit varm och bra, men nu går vi in i vintersäsongen och därmed en period då hästen behöver få grovfoder i form av konserverat gräs, som exempelvis hö eller wrap. Men frågan är; hur mycket behöver hästen, hur eventuella utmaningar med att skaffa foder kan lösas, och om du har valt rätt kraftfoder till din häst? I den här artikeln kommer det att finnas bra förslag på alla dessa frågor.
Hästens ätvanor
Hästar äter ungefär 16-18 timmar om dygnet när de går på dygnsbeten, vilket är deras naturliga ätvanor. När hästen kommer in i stallet kan det ofta innebära att den inte har samma möjlighet att äta små och frekventa måltider. När tiden mellan måltiderna blir för lång och själva måltiderna blir för stora kan detta utmana matsmältningssystemet. Det är därför viktigt att överväga om fodertilldelningen överensstämmer med hästens naturliga ätvanor. Små, frekventa måltider under dygnet eller, om hästen kan tolerera det, fri tillgång till sitt grovfoder kommer att vara optimalt för att stödja hästens matsmältning.
Grovfoder – grunden för en väl fungerande tarm
Grovfoder består främst av fibrer och utgör grunden för hästens utfodring. Rekommendationerna är 1,5 kg torrsubstans per 100 kg häst, vilket innebär att en häst på 500 kg bör få minst 7,5 kg torrsubstans per dag. Om man utfodrar med wrap med 75 % torrsubstans, bör totalt cirka 9,5 kg wrap ges per dag om hästen inte får annat grovfoder. För att kunna reglera hästens vikt och muskulatur på bästa sätt är det också viktigt att titta på vad grovfodret innehåller, så att en balanserad utfodringsplan kan göras – detta gäller både om hästen tenderar att bli för tjock eller för tunn. Det kan därför vara en bra idé att köpa grovfoder med analys eller få en analys gjord på det köpta grovfodret.
Hö, wrap och wrap-hö bör utgöra större delen av grovfoderrationen, men vissa somrar kan vara utmanande när det gäller produktion av grovfoder och det kan därför vara nödvändigt att titta på alternativ. Som ett komplement till grovfoder kan halm och frögräs användas. Båda innehåller emellertid en stor mängd oupptagliga fibrer, vilket innebär att de inte kan täcka hästens näringsbehov, men de fungerar som ett utmärkt tillskott för extra tuggaktivitet och fibrer till mage och tarm. Tilldelningen av halm bör inte överstiga 30 % av den totala grovfoderrationen. Dessutom är det viktigt att se till att både halm och frögräs är av god hygienisk kvalitet.
Dessutom finns det ett antal fibertillskott som kan komplettera grovfoderrationen, såsom hackat hö, lucern eller blötlagda hö- och lucernepiller. Dessa kan ges i krubban utan att tillsätta fler kalorier men med ökad tuggtid och ökad fibrertilldelning. Fiberprodukter har ofta lågt innehåll av socker och stärkelse samtidigt som de ger en större mångfald till hästens tarmflora. Mångfald i tarmen kan ha avgörande betydelse för hästens välbefinnande och foderutnyttjande. Dessutom ger höpiller eller andra typer av fiberpiller, som blöts upp i vatten, en bra och långvarig mättnadskänsla. De kan med fördel ges på natten när hästen ofta står många timmar utan tillgång till foder.
Grovfoder kan variera markant från skörd till skörd och från mark till mark, så en förändring i grovfodret kan vara en stor omställning för tarmens mikroflora. En förändring i grovfodret kan därför utgöra en lika stor risk för kolik och diarré som andra foderförändringar.
Kraftfoder
Kraftfodret balanseras i förhållande till grovfoderrationen och säkerställer att hästen får de näringsämnen den behöver, inklusive vitaminer, mineraler och proteiner. Genom rätt tilldelning av kraftfoder får hästen också en mängd hjälpämnen som har bra egenskaper för hästens matsmältning. Vid övergång mellan två olika kraftfoder eller vid uppstart av kraftfoder krävs en gradvis vänjning med tanke på förändringen som sker i hästens tarmflora och matsmältning. För att undvika att påverka hästens matsmältning eller tarmflora kan det vara en bra idé att följa några enkla riktlinjer.
“För att göra övergången från ett foder till ett annat så skonsam som möjligt är det nödvändigt att gradvis byta till det nya fodret under en längre period. Detta kan till exempel innebära att 25 % av det nya fodret introduceras varannan till var tredje dag. Samtidigt tas 25 % av det befintliga fodret bort. Ju större mängd foder som ändras, desto längre tid krävs för anpassningen.”
Hur ska du läsa och förstå ditt foder?
Att läsa och förstå fodersäckens etikett kan vara svårt om man inte är bekant med gällande regler och lagar om deklaration av hästfoder. Hästfoder behöver inte deklareras på samma sätt som foder till produktionsdjur. Dessutom kan det vara skillnad på hur ingredienserna har behandlats, om det är ekologiskt, GMO eller icke-GMO, samt om mineralerna är organiska eller oorganiska. Foderinnehållet varierar också mycket, och ett foder med 3 ingredienser kan mycket väl ha samma mängd energi och protein som ett foder med 45 olika ingredienser. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är samma typ av protein, samma aminosyraprofil eller samma typ av energi. Det är därför en bra idé att fördjupa sig i de ingredienser som fodret innehåller och undersöka vilka ingredienser som levererar högkvalitativt protein för att hästen ska få den typ av energi den behöver. Dessutom finns det också skillnader i källorna till stärkelse och socker samt hur dessa har behandlats. En överviktig häst som inte arbetar behöver fortfarande energi från sitt foder, men energin måste vara en helt annan typ än för en prestationshäst som arbetar hårt varje dag.
Foderblandningens sammansättning
Foderblandningens sammansättning kan vara svår att förstå. I foderblandningens sammansättning ska namnet på varje enskilt fodermedel anges i ordning och i fallande vikt. Angivande av viktprocenten är inte nödvändig. Endast om råvarorna beskrivs i text eller på annat sätt är framhävda i märkningen på bild eller grafik, måste viktprocenten anges. Det är därför inte alltid möjligt att veta hur mycket av varje råvara fodret innehåller, varför det kan vara nödvändigt att kontakta foderproducenten för ytterligare information.
Foderblandningens näringsinnehåll och tillsatser
Det finns skillnad mellan de analyserade näringsämnena och de tillsatta näringsämnena. När en foderblandning beskrivs står det ofta högst upp en sammansättning, analyserat innehåll och tillsatser. Det analyserade är näringsinnehållet som energi, råprotein, råfibrer, råaska, råfett, socker och stärkelse. Å andra sidan anges elektrolyter, vitaminer och mineraler som de mängder som tillsatts i fodret, medan de vitaminer och mineraler som naturligt förekommer i fodret inte räknas. Detta kan skapa förvirring i de fall där foderproducenten sätter samman fodret utifrån råvarans naturliga innehåll av näringsämnen. En foderproducent kan exempelvis välja att tillsätta mindre E-vitamin i ett foder, eftersom en av ingredienserna i fodret är majske, som naturligt har en hög halt av E-vitamin. I det här fallet kan det se ut som om fodret innehåller mindre E-vitamin eftersom den tillsatta mängden är mindre, även om det naturliga innehållet i fodret faktiskt är högre. Detta kan också skapa utmaningar i relation till foderprogram. Foder med en hög naturlig halt av exempelvis E-vitamin kommer att framstå som låg i E-vitamin, eftersom det endast är det tillsatta som anges.
Hur väljer jag foder till min häst?
När det rätta fodret ska väljas kan det vara svårt att bara välja utifrån de uppgifter som finns på säcken, eftersom informationen på säcken inte alltid berättar så mycket om hur fodret är producerat. Det beror på att det finns tydliga regler för vad som måste och får stå på en fodersäck. Det kan till exempel stå på säcken att fodret innehåller spannmål, men inget om huruvida spannmålet är behandlat innan det kommer i fodret. Det finns många sätt att behandla foder på, och för vissa spannmålssorter är det mycket viktigt att det är behandlat innan det utfodras till hästen. Informationen om mineraler och vitaminer står inte heller alltid på säcken, så det kan vara svårt att ta reda på om det är organiska mineraler eller naturliga vitaminer som används i fodret. Därför rekommenderas det alltid att kontakta foderleverantören eller foderrådgivaren och på så sätt få rätt information. På detta sätt uppnås den mest optimala foderrationen och användningen av fodret.
