Hästen har under miljontals år utvecklats för att vara en så kallad stäppdjur, som lever på fiberrikt material som gräs, örter, buskar, träd mm. Detta äter den kontinuerligt i små portioner under dagen, oftast i kombination med att vandra längre sträckor under sitt födosök.
Det innebär också att den är anpassad för att leva efter naturens årstider där den både kan bryta ned foder med hög smältbarhet, som färskt och grönt vårbete, men även material som trädbark och grenar från större buskar med lägre smältbarhet.
Vissa årstider innebär stora mängder lättsmält foder, medan andra årstider innebär mycket små mängder foder för hästarna.
Därför går de naturligt upp i vikt under sommaren, när det finns gott om föda för att sedan tappa hullet igen under vintern. En del kan tycka att det är självklart, eftersom det finns gott om föda tillgängligt på sommaren och mindre på vintern. Men faktum är att hästens system från naturens sida är utformat för att vara något insulinresistent under sommar- och höstmånaderna, så att kroppen kan lagra mycket fett och förbereda sig för en lång och sträng vinter!
Det är smart för vilda hästar – särskilt de ursprungliga raserna som lever i stränga miljöer.
MEN! För den moderna hästen är det inte särskilt praktiskt att systemet är utformat på det sättet.
Med den moderna världens teknologiska och vetenskapliga utveckling finns det idag ett överflöd av foder tillgängligt för den moderna hästen – året runt.
Hö och hösilage produceras i större mängder och många gånger med ett näringsinnehåll som långt överstiger hästens behov. Dessutom har det blivit lättare att lagra det skördade grovfodret över vintern, så att vi kan ge det till hästarna under vinterperioden.
Idag vet vi att hästarnas matsmältningssystem och magslemhinnan är beroende av en kontinuerlig men mindre tillgång till fiberfoder under dagen – precis som när hästarna levde på stäppen.
Detta har dock inneburit att hästarna inte naturligt tappar vikt under vintern, vilket leder till ett välfärdsproblem – övervikt, vilket blir vanligare och vanligare då många hästar bara blir tjockare och tjockare år efter år.
Med detta menar vi naturligtvis inte att våra hästar ska svälta, absolut inte! Men det är viktigt att hitta en balans mellan intaget av rätt grovfoder och hästens vikt.
Ett sätt att minska energiintaget i den dagliga utfodringen utan att minska tuggtiden och fibrerna för hästens matsmältningssystem är att använda halm i utfodringen. Gärna blandad med höet eller hösilaget för att förlänga tuggtiden. Forskning visar att upp till 30% av hästens grovfoderbehov (minimum 1,5 kg ts per 100 kg kroppsvikt per dag) kan ersättas med halm av god hygienisk kvalitet, utan att tarmfunktionen eller magslemhinnan påverkas.
Tuggtiden är också en viktig faktor för hästens tarmfunktion. Tuggningen ökar salivproduktionen vilket påbörjar matsmältningen och buffrar magsyran. Rekommendationen är att en häst har minst 8 timmars tuggtid per dygn. Forskning visar att en häst som bara får hö/hösilage på golvet kommer att äta ca 1,5 kg på en timme. Genom att tilldela samma mängd i ett slowfeed-nät med 2,5 cm hål minskar mängden grovfoder till 0,89 kg per timme.
Men när är en häst egentligen överviktig?
På Henneke-skalan (som är en hullbedömningsskala från 1-9 som används för att bedöma mängden fett på hästens kropp) är en optimal vikt för hästen en 5:a och kan beskrivas som följer:
Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas ”svampigt”, bogblad och hals övergår mjukt till kroppen.
Som du kan se finns det många platser på hästens kropp där mängden fett och därmed hästens vikt bör bedömas. I Henneke-skalan bedöms hästen på 9 områden, där varje område tilldelas en poäng mellan 1-9, och genomsnittet av dessa är det slutliga betyget på skalan.
De 9 områdena på hästen är:
A: Fettdepå nacke
B: Fettdepå manke
C: Fettdepå längs ryggen
D: Fettdepå i flankerna,
E: Fettdepå insidan av låren
F: Fettdepå vid svansroten
G: Fettdepå bakom skuldran
H: Fettdepå över revbenen
I: Fettdepå vid övergången från bogblad till hals
Eftersom optimalhull ligger på en 5:a betraktas allt däröver som en överviktig häst!
Referenser
https://www.uanvendelig.dk/mette-uldahl-overvaegt-er-den-primaere-aarsag-til-at-heste-aflives/
https://en.wikipedia.org/wiki/Henneke_horse_body_condition_scoring_system
https://www.horsejournals.com/horse-care/feed-nutrition/henneke-equine-body-condition-scale
https://ker.com/equinews/overweight-horses-much-hay-little/
Raymond J. Geor, Paricia A Harris, Manfred Coenen, 2013, Equine Applied and Clinical Nutrition
